Vad var det som gjorde att Den Stora Depressionen i USA på 20-talet inte upptäcktes direkt och vad gjordes fel när man försökte återställa balansen?
Sara Nordlund (26 mars 2000)
sara_norlund[snabel-a]hotmail.com
Det var ju faktist en del ekonomer som hade upptäckt problemen och förutspått krisen. Bland annat de österrikiska ekonomerna Ludwig von Mises och Friedrich A. von Hayek. Däremot så trodde de flesta andra ekonomer, däribland Irving Fischer och John Maynard Keynes aldrig att det skulle bli någon kris och försökte även efter börskraschen 1929 avfärda tanken på att det skulle bli någon depression.
Att den inte upptäcktes i tid av makthavarna berodde alltså på att ekonomerna var oeniga och att det fåtal som hade upptäckt problemen ignorerades av makthavarna. Än idag så tvistas det ju bland ekonomerna om krisens orsaker.
Anhängarna till Ludwig von Mises och Friedrich A. von Hayek, den så kallade Österrikiska skolan, menar ju att krisen berodde på att en alltför snabb ökning av penningmängden via banklån till investeringar skapade överinvesteringar i framförallt de sektorer som är mest räntekänsliga. När sedan man blev tvungen att avbryta kreditexpansionen då minskade efterfrågan i dessa brancher kraftigt och stora delar av produktionsapparaten blev oanvändar.
Monetarister som Irving Fischer och Milton Friedman menade å sin sida att expansionen på 1920-talet inte alls hade sått fröet till depressionen. De menar att depressionen var oförutsägbar och att krisen berodde på centralbanken Federal Reserves alltför strama penningpolitik under depressionen. De pekar på att penningmängden föll kraftigt under depressionen.
Keynesianer som John Maynard Keynes å sin sida håller delvis med monetaristerna om att depressionen var oförutsägbar och delvis berodde på en alltför stram penningpolitik. Men de menar att även andra faktorer än rent monetära bidrog. De menar att en alltför pessimistisk hållning från företag och hushåll skapade en självuppfyllande profetia om sämre tider.
Den förklaring som i dagsläget framstår som mest trovärdig är en kombination av de österrikiska och monetaristiska förklaringarna. Det vill säga, krisen hade sin grund i överinvesteringar framkallade av en kreditexpansion men att den blev klart värre än vad de behövde bli på grund av centralbankens politik under krisen. Kort sagt, penningpolitiken var för inflationistisk/expansiv före krisen och för stram efter krisen. Denna häftiga omsvängning var den helt avgörande orsaken till krisen.
Att man inte upptäckte krisen berodde alltså på att man inte lyssnade på de österrikiska ekonomernas varningar.
Det som sedan gjordes fel när krisen väl kom var framförallt det som redan diskuterats, det vill säga centralbankens alltför strama penningpolitik.
Dessutom så förvärrades läget ytterligare av den politik som den federala regeringen med president Herbert Hoover bedrev. Man höjde skatterna och importtullarna och motarbetade lönesänkningar ( vilket -speciellt givet den häftiga deflation som rådde- slog ut massvis med företag).
För mer information om den österrikiska synen på den stora depressionen så rekommenderas Murray N. Rothbards bok America’s Great Depression. För den monetaristiska synen rekommenderas Milton Friedmans & Anna J. Schwartz bok A Monetary History of the United States 1867-1960.