Jag vill ha information om Claus von Stauffenberg
Olle, Skorped (27 september 2000)
ollson47[snabel-a]hotmail.com
Claus Philip Maria von Schenk Graf von Stauffenberg, född den 15 november 1907, var en sanna tysk patriot och krigshjälte. Han tillhörde en grevlig släkt från nuvarande delstaten Baden-Württemberg. Han tog, i enlighet med familjetraditionen, värvning i tyska armén 1926. Då var Tyskland ett demokratiskt land. Men Stauffenberg fortsatte sin tjänstgöring och steg i graderna även efter Adolf Hitlers maktövertagande. Troligen var han dock aldrig nationalsocialist. Helt klart är att han från 1940 var mycket kritisk mot vad han såg och ansåg att krigföringen stred mot de hedersbegrepp som en tysk soldat skulle hålla sig vid. 1942 var han trots den hänsynslösa diktaturen och sin tjänst i armén aktivt oppositionell. Vid ett tillfälle såg han till att en officer som uppfört sig oetiskt blev degraderad. Stauffenberg tjänstgjorde under Andra världskriget i arméstaben och var på fronten på en rad ställen. Han blev med tiden överste. I Nordafrika blev han svårt skadad vid ett brittiskt bombanfall, miste högra handen, vänster öga och två fingrar på vänstra handen. Han vårdades efter detta på sjukhus i München under 1943.Självklart kunde han efter detta inte tjänstgöra vid fronten. Han fick stabstjänst, som förde honom till Hitlers högkvarter i Ostpreussen.
Under sommaren 1943 kontaktades Stauffenberg av personer som ingick i en sammansvärjning mot Adolf Hitler. De sammansvurna, som innefattade flera av Tysklands ledande militärer, bland annat “ökenräven” Erwin Rommel, hade utarbetat en plan som gick ut på att Hitler skulle dödas och makten i landet därefter övertas av armén. Fred skulle slutas snabbt och världen hade då besparats ett års förödande krig och judeutrotningen hade stoppats i ett någorlunda tidigt skede. De sammansvurna var huvudsakligen högre officerare och adelsmän, de som stod för det gamla Tysklands dygder, i skarp kontrast till den vulgäre uppkomlingen Hitlers barbari. Tyvärr misslyckades flera planerade attentatstillfällen av slumpmässiga skäl. Vid två av tillfällena hade det varit Stauffenberg som skulle ha svarat för bomben som skulle spränga Hitler.
Ett tillfälle som kunde sättas i verket gavs först den 20 juli 1944 i Rastenburg i Ostpreussen. Stauffenberg kom flygande till Hitlers högkvarter och hade en portfölj med en kraftig bomb, som han placerade under ett bord i Hitlers närhet. Han lämnade byggnaden, men en av de närvarande vid sammanträdet knuffade undan portföljen så att ett kraftigt bordsben hamnade mellan Hitler och portföljen. När den sprängdes i luften dödades fyra personer (varav två generaler), men Hitler klarade sig. Stauffenberg var då på väg tillbaka till Berlin för att vara med om den planerade kuppen mot Hitler. Han såg explosionen på håll och var övertygad om att Hitler dödats. Kupplanerna började sättas i verket sedan Stauffenberg kommit till Berlin, men stoppades sedan genom kontraorder från Hitler. Då hade emellertid de ledande inom konspirationen framträtt och avslöjats. Inom ett dygn hade kuppen brutit samman och Stauffenberg och ytterligare tre officerare arkebuserats. Under de kommande månaderna vidgades gruppen avrättade till 5000 personer. Krigshjälten Erwin Rommel beviljades dock som en ynnest för sina tjänster mot Tyskland möjligheten att begå självmord istället för att avrättas. Han tog tillvara på den möjligheten.
Stauffenbergs sista ord, när exekutionsplutonen höjde sina gevär, var “Es lebe unser heiliges Deutschland” – Leve vårt heliga Tyskland. Stauffenberg gav sitt liv för Tyskland. Han var katolik och flertalet av de sammansvurna var aktiva kristna, katoliker eller protestanter.