Jag undrar hur Bulgarien har utvecklats sedan kommunismens fall 1989? Har omställningen till t ex marknadsekonomi gått bra?
Sofie Fransson, Strängnäs (29 september 2000)
sofief[snabel-a]es-strangnas.se
Bulgarien avviker i ett viktigt avseende från de andra länderna som befriades från kommunismen under 1989 och åren närmast därefter. Landet har alltid haft nära och hjärtliga förbindelser med Ryssland/Sovjetunionen. Medan de breda lagren även under kommunisttiden såg Ryssland/Sovjetunionen som en fiende i länder som Polen, Ungern och Tjeckoslovakien såg man i Bulgarien tvärtom Ryssland/Sovjetunionen som en bundsförvant. Det var ryssarna (under tsaren) som bistod bulgarerna i kampen mot turkarna, som till slut ledde till bulgarisk självständighet. Och det var ryssarna (under såväl tsaren som kommunismen) som gav sina slaviska bröder stöd, trots att landet inte gränsade till Ryssland.
Bulgarerna stod för övrigt för några av de smutsigaste uppdragen i KGBs tjänst, till exempel det så kallade paraplymordet i London, där en oppositionsman i exil, Georgi Markov, stacks med ett förgiftat paraply på en busshållplats och dog fyra dagar senare.
Men när kommunismen föll i hela Östblocket föll den även i Bulgarien. Många trodde då att Bulgarien, som ekonomiskt efterblivet och mer sovjetvänligt än andra befriade länder, skulle vara sena att genomgå verkliga reformer. Men det visade sig vara en felaktig bedömning. Bulgarien var ett av de få länderna där de gamla kommunistledarna, främst partiledaren Todor Zjivkov, dömdes till fängelse för sina brott mot Bulgarien och dess folk. Zjivkov dömdes i första hand för korruption.
Under de första åren efter befrielsen kännetecknades bulgarisk politik av konflikten mellan den bulgariska majoriteten och de ungefär tio procent av befolkningen som var etniska turkar nära gränsen till Turkiet. Den kommunistiska regimen hade bland annat infört bulgariska namn på turkarna och utbildning och kultur på turkiska var mycket svårt trängd.
Kommunistregimen under Todor Zjivkov föll 1989, men det var medlemmar i det gamla kommunistpartiet under nytt namn som tog över. Dock genomfördes fria val 1990, men där lyckades kommunisterna under namnet Socialistpartiet få majoritet. Partiet genomförde vissa privatiseringar, men det skedde inga avgörande förändringar i den stagnerande statligt styrda ekonomin.
Först 1996 – efter många års ekonomisk kräftgång – började ekonomiska reformer genomföras på allvar. Presidentvalet det året ledde också till att högermannen Petar Stojanov blev president efter socialisten Zjelju Zjelev. Men först 1997 kunde en borgerligt inriktad regering tillträda (i koalition med den turkiska minoritetens representanter). Under 1997 började Bulgarien också äntligen att sanera sin sjuka statliga ekonomi och beviljades ett lån från Internationella Valutafonden, IMF. Under de allra senaste åren har ekonomin börjat ta en viss fart, men detta efter många års kräftgång och svår korruption. Nu är Bulgarien ett kandidatland till EU och EUs utvärderingar pekar på att landet nått större framsteg än vad man tidigare vågat hoppas på. Kanske kan Bulgarien bli medlem i EU mot slutet av innevarande decennium, vilket är tidigare än vad man trodde bara för fem år sedan.