Jag skulle vilja veta lite om bakgrunden för Bosnien- Hercegovina, vad som orsakade konflikten och hur det ser ut idag.
Mailin Söderlund, Skogstibble (2 september 2000)
liljan_[snabel-a]yahoo.com
För att förstå bakgrunden till konflikten i Bosnien och Hercegovina behöver man gå många hundra år tillbaka i tiden. Efter delningen av det Romerska Riket kom större delen av det som nu är Balkan att tillhöra det östromerska riket. Vissa delar i nordväst hörde dock till Västrom. Efter Konstantinopels (Istanbul) fall 1453 fick turkarna (det ottomanska riket) ett fotfäste i sydöstra Europa. Turkarna utvidgade med tiden sitt välde ända till Wiens utkanter. Turkarna lät lokalbefolkningen behålla sin religion, men den kunde alltid vinna poäng och förmåner genom att gå över till islam. En del grupper gjorde detta. Det innebar att området kom att bestå av folk tillhörande tre religiösa riktningar: katoliker (Västrom) i Kroatien och Slovenien, ortodoxa (Östrom) i Serbien, Bulgarien och Grekland och en del muslimska grupper, främst albaner, men också en del med slavisk bakgrund.
Korsvägarna för dessa tre grupper fanns in det som idag kallas Bosnien och Hercegovina. Innan kriget var 44 procent av befolkningen muslimer (bosniaker), medan 49 procent var kristna – 32 procent ortodoxa (serber) och 17 procent katoliker (kroater).
Gränsen mellan katoliker och ortodoxa gick genom Bosnien och Hercegovina. Den flyttades flera gånger mellan ungrare och serber som kämpade om området. I slutet av 1400-talet kom turkarna till södra delen av området (Hercegovina), medan ungrarna behöll den norra delen (Bosnien). Vid olika tillfällen flyttades dock gränsen norrut eller söderut. 1520 erövrade turkarna även Bosnien, som bland annat på grund av att det var gränsområde kom att islamiseras mer än andra delar av Balkan. Den islamska befolkningen fick också påfyllnad sedan den islamska eliten flytt från Kroatien, Ungern och Slovenien, sedan dessa befriats från turkarna under 1600-talet. Hela tiden var dock de kristna i majoritet även i Bosnien och Hercegovina. Allteftersom det turkiska väldet försvagades kunde Österrike-Ungern flytta fram sina positioner och ta över Bosnien och Hercegovina. Österrike-Ungern tillhörde dock förlorarna i Första världskriget och serberna kunde efter krigets slut upprätta staten Jugoslavien, som utöver serbiska grupper innehöll en del andra slaviska folk. Med tiden blev Bosnien och Hercegovina en av Jugoslaviens sex delrepubliker.
I samband med kommunismens och Jugoslaviens sönderfall gjordes flera försök från Bosniens sida att hålla ihop federationen. De motsättningar som fanns mellan de olika delarna av den jugoslaviska federationen fanns nämligen också inbyggda i Bosnien och Hercegovina. Sedan Slovenien och Kroatien uppnått självständighet 1991 försökte serberna stärka sina positioner och bygga ut förbindelserna med Serbien, medan den muslimska och kroatiska majoriteten såg till att landet förklarade sig självständigt 1992. Serberna i Bosnien och Hercegovina bad Serbien om militärt stöd och två tredjedelar av landet kontrollerades snart av serbiska styrkor. Befolkningen i Bosnien och Hercegovina hade tidigare varit blandad, men med den serbiska interventionen påbörjades omflyttningar och “etniska rensningar”, varefter regelrätt krig utbröt mellan de tre befolkningsgrupperna. Först i och med en internationell intervention av NATO kunde striderna biläggas och ett avtal om Bosnien och Hercegovinas framtid slutas i Dayton i Ohio. Daytonavtalet ledde i praktiken till en delning av landet i en serbisk och en kroatisk-muslimsk del. Republika Srpska, den serbiska delen har haft nära förbindelser med Serbien. Den kroatisk-muslimska federationen har inte på samma sätt varit nära knuten till Kroatien. Det finns en betydande FN-styrka som med begränsad framgång upprätthåller freden i området.
Under kriget – särskilt fram till 1995 – begick i samband med de militära offensiverna en rad grymheter. Särskilt känd är massakern i Srebrenica, som genomfördes av serbiska förband. Men serberna var inte ensamma om att begå grymheter. Ett flertal politiska och militära ledare är jagade för brott mot mänskligheten. Några få har ställts inför rätta i Haag. Men de främsta bosnien-serbiska ledarna har kunnat uppehålla sig i Republika Srpska utan att riskera utlämning till Haag.
Formellt är Bosnien och Hercegovina en stat med vissa gemensamma funktioner, men i praktiken sköts det mesta av statens angelägenheter av de två delarna. Presidentposten består av ett tremannakollektiv med en serb, en kroat och en muslim, med alternerande ordföranden.
Kriget medförde tiotusentals dödsoffer och ungefär två miljoner flyktingar, de flesta inom landet. Efter krigets slut har landet delats upp efter etniska linjer på ett helt annat sätt än tidigare. Det innebär att bara en del av flyktingarna kunnat tryggt återvända till sina gamla bostäder. De senaste åren har inte medfört några mer omfattande strider, men de mänskliga rättigheterna sitter trångt. Framförallt i den serbiska delen av Bosnien och Hercegovina.