Jag skulle vilja veta så mycket som möjligt om Alexander Solzjenitsyn, skildraren av GULAG.
David, Gävle (9 juni 2003)
CandellaBoY[snabel-a]hotmail.com
Alexander Solzjenitsyn föddes 1918. Han studerade matematik och fysik under 1930-talet och enrollerades i Röda armén under Andra världskriget. Efter krigsslutet dömdes han till lägerstraff för några kritiska uttalanden som han gjort om Stalin i ett privat brev. Han kom att tillbringa åtta år i lägersystemet.
Eftersom han hade en kvalificerad akademisk utbildning hamnade han i ett läger där fångarna arbetade med tekniska frågor, och där förhållandena var något bättre än i de vanliga strafflägren, vilket gjorde att Alexander Solzjenitsyn faktiskt överlevde sin lägervistelse. Han skildrar elitlägret i boken “Den första kretsen”.
Alexander Solzjenitsyns tid efter lägren innebar förvisning till Centralasien, där han bland annat arbetade som lärare.
Han skildrade lägerfångens liv i den korta romanen “En dag i Ivan Denisovitjs liv”, som faktiskt kunde ges ut inom Sovjetsystemets ram 1962. Det var en förödande hård kritik mot Stalintidens lägersystem. Boken kunde ges ut med sovjetledaren Nikita Kusjtjevs goda minne, eftersom denne gärna ville begränsa stalinisternas möjlighet att återerövra ledningen för kommunistpartiet. Två år efter det att boken kom ut avsattes dock Nikita Krusjtjev och det blev åter hårdare tag under Leonid Brezjnev. Solzjenitsyn hamnade i onåd och kunde inte publicera några böcker efter “Ivan Denisovitj”. Böckerna “Den första kretsen” och “Cancerkliniken” publicerades dock i utlandet, där de väckte stort uppseende och befäste Solzenitsyns ställning som den störste samtida ryske författaren. Böckerna spreds också i Ryssland i form av så kallad Samizdat-utgivning. Maskinskrivna kopior av böckerna skrevs från hand till hand vid sidan av de officiella förlagen.
Alexander Solzjenitsyn fick 1970 års Nobelpris i litteratur, men förhindrades från att hämta priset på Nobelfesten i Stockholm. Han fick hämta det flera år senare på svenska ambassaden i Moskva.
Efter Nobelpriset blev kampanjen mot Solzjenitsyn hårdare och han blev alltmer politisk i sin litteratur. Viktigast var GULag-arkipelagen, som släpptes i sju delar med början 1973. Manuskriptet hade smugglats ut från Ryssland bland annat med hjälp av TTs Moskva-korrespondent Olle Stenholm och publicerades först i Paris på ryska, sedan i översättning på en rad språk. GULag-arkipelagen var en skildring av hela det stalinistiska förtrycks- och fånglägersystemet och Solzjenitsyn trodde själv att han presenterade unika kunskaper för världen när boken gavs ut. Det mesta var dock redan känt i Väst, men få hade brytt sig om saken. Det var först med Solzjenitsyns personliga ställning och litterära kraft som världen verkligen blev medveten om vad som hänt i Sovjet under Stalin – och senare.
Många av de västerländska översättarna av Solzjenitsyns verk hade någon form av socialistisk övertygelse, vilket fick genomslag också i en del av de svenska översättningarna. När den gamle Rysslands-kännaren Sven Wallmark gjorde översättningarna kunde man lita på att den antikommunistiska grundtonen kom fram i översättningen. När andra stod för översättningen tunnades budskapet alltsomoftast ut.
Efter GULag-arkipelagen utvisades Solzjenitsyn från Sovjetunionen 1974. Han satte då igång med att skriva ett gigantiskt arbete om Ryssland, revolutionen och Första världskriget. Det tog upp hela hans tid under många år. Han var främst bosatt i Vermont, efter att de första åren i exil ha bott i Schweiz. Han valde Vermont för att skogarna och klimatet påminde om Rysslands.
Efter Sovjetunionens fall dröjde det flera år innan han återvände till sitt älskade Ryssland, men när han gjorde det blev det i form av en triumfatorisk järnvägsresa från Vladivostok till Moskva. Under några år var han en inflyteslerik opinionsbildare, men i Ryssland liksom i Väst härskar alltför ofta den politiska korrektheten. Solzjenitsyns utpräglat konservativa och nationalistiska inställning passade inte i ledande media och Solzjenitsyn har inte fått det inflytande i det fria Ryssland som han en gång hade på opinionen i den kommunistiska diktaturen Sovjetunionen.
Bland Solzjenitsyns böcker kan nämnas “Västerlandets misstag” som utgavs av Contra 1981. Det är en skarp kritik mot Västerlandets eftergiftspolitik mot Sovjetunionen och den påverkade positivt den politik som senare fördes till framgång av Ronald Reagan och Margaret Thatcher.