Koncentrationslägren i Sinkiang

Av Géza Molnár

Kina är ett land främst för han-kineser. Minoritetsfolk i periferin hålls hårt och deras traditionella kultur och religion förtrycks. Tibetaner är främst buddhis- ter och uigurerna i provinsen Sinkiang (Xinjiang) är främst muslimer. Ingendera passar den ateistiska kommunistiska dik- taturen Kina.

Uigurer är ett turkfolk; det vill säga deras språk är besläktat med turkiskan. Sammanlagt finns det 16 miljoner uigurer, varav 10 miljoner bor i Sinkiang. Kineserna motarbetar den uiguriska kul- turen och uppmuntrar invandring av han- kineser till Sinkiang. Liknande åtgärder gäller Tibet.

I Sinkiang gäller att Kina har inrättat koncentrationsläger som rymt mellan 1 och 2 miljoner uigurer. Lägren etablerades 2017. Kineserna kallar dem ”omskolningsläger” för utveckling av uigurerna. Men i själva verket handlar det om att krossa den uiguriska folkgruppen. Barn till internerade placeras i internatskolor och uppfostras som han-kineser.

Allt fler menar att Kinas kampanj mot folkgruppen uigurer samt andra muslimska grupper handlar om ett folkmord.

Kineserna kallar lägren för ”yrkesskolor”, men satellitfoton och läckta dokument visar att det handlar om ett hårt bevakat fängelsesystem. Att det skulle handla om ett frivilligt läger samtidigt som höga murar och taggtråd omringar området går inte ihop. Det är en fortsättning på Mao Tsetungs tankar om ett enhetligt kinesiskt folk, nu i den nye diktatorn Xi Jinpings tappning.

Xi Jinping hävdar att regimen utför en försvarsåtgärd mot radikal islamism. Han menar att dessa läger är nödvändiga för att trygga landets säkerhet. Presidenten refererar då till händelser där radikala uigurer utfört attentat i Sinkiang och stridit för Islamiska staten (IS) i Syrien.

Trovärdigheten för detta argument rasar dock samman om man studerar proportionerna av regimens agerande. Den kollektiva bestraffningen av oskyldiga, inklusive kvinnor och barn, som president Xi Jinping har beordrat, går inte att jämföra med attentaten av enskilda extre- mister.

I förra numret av Contra fanns en intervju med en kazachisk kvinna från Sinkiang, Sayragul Sauytbay. Kazakherna är inte alls lika talrika som uigurerna i Sinkiang, men de behandlas på samma sätt.

Den kinesiska staten har fråntagit hundratusentals barn sina familjer och kvinnor vittnar om tvångssteriliseringar i lägren. I lägren tvingas uigurer upprepade gånger säga att det inte finns någon gud och därmed avsäga sig sin tro. Istället måste de sjunga sånger, läsa dikter och litteratur som anses tillhöra den “riktiga” kinesiska kulturen och dess medborgare. Uiguriska kulturminnen förstörs; inflytelserika musiker och kulturprofiler försvinner plötsligt och gamla traditioner förbjuds för att sedan ersättas med kinesiska högtider.

92 procent av Kinas 1 400 miljoner invånare är han-kineser. De bor huvudsakligen i östra och södra Kina, men regimen har försökt få dem att bosätta sig i Tibet och Sinkiang genom att se till att han-kineser där får bättre jobb och högre löner än lokalbefolkningen. I högplatåområdet Tibet bor cirka 4 miljoner, varav 90 procent tibetaner och 8 procent han-kineser. Dock har Kina överfört många gränsområden i Tibet till angränsande provinser, där tibetanerna utgör en minoritet, det finns därför fler än 4 miljoner tibetaner i Tibet. I ökenområdet Sinkiang bor 26 miljoner människor, varav 45 procent är uigurer och 42 procent han-kineser.

I Sverige beviljas uigurer från Kina numer automatiskt tillfälligt uppehålls- tillstånd som politiska flyktingar.