På fredag kommer EUs regeringschefer (och några statschefer) till Göteborg för att underteckna EUs “sociala pelare”. EU-fördraget exkluderar sociala frågor och skatter från samarbetet. EU-samarbetet avser i första hand de fyra grundläggande friheterna, fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer.
I övrigt ska den så kallade subsidiaritetsprincipen gälla, att besluten fattas på så låg nivå och så nära medborgarna som möjligt (hellre nationella beslut än europeiska, hellre regionala beslut än nationella och hellre lokala beslut än regionala). EU har naturligtvis inte kunnat hålla tassarna borta och förhållandet att EUs domstolar lagt sig i hanteringen av brittiska socialbidrag, barnbidrag, brittisk sjukvård med mera, hade avgörande betydelse när britterna beslöt sig för Brexit.
I Sverige tror många ledande politiker att gemensamma normer för EU innebär att övriga EU-länder ska anpassa sig till svenska förhållanden. Inte minst gäller det det tidigare så EU-kritiska Miljöpartiet som lever på illusionen att stenhårda miljöfascistiska krav lättare ska kunna genomföras på EU-nivå än i Sverige. Socialdemokraterna inbillar sig att den “sociala pelaren” nu ska innebära att övriga EU-länder anpassar sig till svenska förhållanden, trots att det är lätt att inse att länder som Malta, Cypern och Grekland inte har något intresse av det och att länder som Bulgarien och Rumänien inte har något ekonomiskt utrymme för det.
Följdriktigt är de tjugo punkter som nu ingår i den “sociala pelaren” mest snömos. Det är allmänt hållna fraser som är till intet förpliktande. Risken är dock att någon av EUs domstolar försöker omtolka det innehållslösa till något konkret och då kan inte bara Sverige hamna i en oacceptabel sits.
Sverige borde inte vara med och underteckna den sociala pelaren. Men det är ett av Stefan Löfvens favoritprojekt, som han dessutom lyckats placera i Sverige. Därför kommer EU att ta ytterligare ett steg bort från att vara en organisation i medborgarnas intresse nu på fredag.