När den ungersk-amerikanske finansmannen George Soros för några veckor sedan besökte Sverige, förekom det demonstrationer mot honom. Inte som det skulle ha varit i slutet av 1960-talet, för att Soros är mångmiljardär, kapitalist och “spekulant”. Nej i dagens Sverige är det istället “knarkliberalen” Soros som attackeras. Det var inte bara så att han möttes av demonstrationer, förre finansborgarrådet i Stockholm (och trolig efterträdare till Mats Hulth efter höstens val, om nu aktuella opinionsundersökningar för Stockholm slår in) Carl Cederschöld (m) menade att det var fel av Stockholms stads företrädare att ens sammanträffa med Soros. Just för hans påstådda knarkliberalism! Företrädare för regering, riksdag och näringsliv attackerades av media för att de talade med “knarkliberalen” Soros.
“Knarkliberaler” är snart lika förbjudna att yttra sig som nationalsocialister och pedofiler. Det märks nu en snabb och farlig utvidgning av den tabubelagda sektorn. Nu protesteras det även mot yttranden från dem som är anhängare av att nationalsocialister ska få yttra sig (det gäller till exempel många liberaler som får finna sig i att deras åsikter är politiskt “inkorrekta”). Och när det gäller “hetsen” mot “knarkliberalerna” går den så långt att den stoppar det seriösa offentliga samtalet. Det som är grunden för demokratin och grunden för framåtskridandet i det västerländska samhället.
Låt oss se på vad “knarkliberalen” Soros verkligen sagt. Han har tillsammans med flera hundra andra undertecknat ett öppet brev till FNs generalsekreterare Kofi Annan. Brevet skrevs inför FNs generalförsamlings specialsession om droger den 8-10 juni och publicerades som annons i några stora amerikanska tidningar. “Knarkliberalerna” skrev inledningsvis följande: “Det finns inget annat alternativ än att vi arbetar tillsammans, inte bara i våra egna länder utan över gränserna, för att minska de skador som förorsakas av narkotika. FN har en legitim och viktig roll att spela i detta avseende”. Men, hette det i fortsättningen, “Vi är av uppfattningen att kriget mot narkotikan nu förorsakar mer skador än narkotikamissbruket självt”. Anledningen till detta utvecklas med att den internationella knarkhandeln beräknas omsätta 400 miljarder dollar, eller 8 procent av världshandeln, och att denna handel uteslutande styrs av kriminella ligor och korrupta regeringar. En så enorm affärsverksamhet styrd av kriminella underminerar världsekonomin och moralen.
Undertecknarna konstaterar att allt hårdare lagar, allt hårdare straff och allt mer långtgående rättigheter för polisen, inte har fått stopp på handeln. Den har istället ökat. I många länder har det gått så långt att de mänskliga rättigheterna kränks i namn av kampen mot narkotika. Undertecknarna pekar också på att utvecklingen medverkar till ökad spridning av HIV och andra sjukdomar. Det finns i brevet inget förslag till lösning, men ett krav på att en seriös diskussion av alternativa framgångsvägar inte får viftas bort som en kapitulation (“surrendering”) inför knarkhandlarna. Tvärtom, vi måste föra en “sant öppen och ärlig dialog om världens framtida politik för att kontrollera narkotikamissbruket”. Alltså en mycket angelägen fråga i sanna demokratisk anda! Det föranleder demonstrationer, protester och hetsjakt i “politiskt korrekta” media (dvs i stort sett alla media i Sverige).
Bland undertecknarna till brevet finns tolv svenskar:
Anders Bergmark, professor i sociologi, Stockholms universitet
Peter Curman, f d ordförande i Författarförbundet
Ted Goldberg, biträdande professor i sociologi, Stockholms universitet
Olof Lagercrantz, f d chefredaktör Dagens Nyheter
Leif Lemke, biträdande professor i kriminologi, Stockholms universitet
Claes Örtendahl, f d generaldirektör Socialstyrelsen
Ingemar Rexed, hovrättslagman, Svea hovrätt
Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, Stockholms universitet
Sune Sunesson, professor i sociologi, Lunds universitet
Henrik Tham, professor i kriminologi, Stockholms universitet
Per Olle Träskman, professor i straffrätt, Lunds universitet
Hans von Hofer, professor i kriminologi, Stockholms universitet