Idag låter Sveriges Radios VD Cilla Benkö meddela att hon vill grundlagsskydda skattebetalarnas pengaflöde till det egna företaget, ett företag som står för många av de falska nyheter som sprids i vårt land. Hennes lokalradiostationer jobbar samtidigt intensivt på att slå ut lokalpressen genom att på nätet erbjuda lokalnyheter gratis, nyheter som lokaltidningarna numer tar betalt för. De måste ju ha intäkter för att avlöna journalister och hålla igång teknisk utrustning! När det gäller Sveriges Radios regionala stationer finansieras de helt med licensmedel.
Cilla Benkös kollega, VDn för Sveriges Television Hanna Stjärna, ska ingå i en EU-grupp som ska motarbeta falska nyheter. Gruppen består av idel “public service”-människor. Personer som lever gott på skattebetalarna/licensbetalarna och gärna ger tjuvnyp åt sina konkurrenter. Den här gången med sanktion från EU.
Frankrikes president vill stoppa sidor som sprider falska nyheter. Det är staten som ska avgöra vad som är falska nyheter. I Tyskland finns liknande tankar. Trots att alla torde vara medvetna om vad som hände senast staten kontrollerade nyhetsflödet i Tyskland.
I Sverige har myndigheten Vinnova (helt betald av skattemedel) gått ihop med ledande medieföretag för att motverka “filterbubblor” och “falska nyheter”. Det verkar som om de traditionella medierna själva ska avgöra vad som är falska nyheter.
Facebook, det ledande företaget inom sociala medier, har i allt intensivare omfattning blockerat användare som framför “otillåtna åsikter”, åsikter som på lösa grunder påstås strida mot användaravtalet med Facebook. Här handlar det mer om åsiktscensur än om stopp för falska nyheter.
Alla media drabbas av att de någon gång publicerar falska nyheter. Det finns helt enkelt människor, organisationer, stater och företag som har intresse av att snedvrida människors verklighetsuppfattning. Eller så tror sig tidningen ha hittat något när den är på jakt efter det stora avslöjandet, då blir det lätt fel. Cyniska journalister brukar säga att man inte bör kontrollera innehållet i en artikel, för då blir det inte en artikel.
George Orwell berättade i “1984” om Sanningsministeriet, som hade till uppgift att sprida lögner. Vi behöver inget sanningsministerium i Sverige, även om ledande personer i public service tycks tro det. Det enda sättet att få fram sanningen är att släppa fritt för skilda röster och att aldrig tro på en “officiellt” fastställd sanning. Den kan lika gärna vara en av överheten sanktionerad lögn.