För två veckor sedan kommenterade vi den allt trängre yttrandefriheten i Sverige (och Danmark). Vi konstaterade också att ordningsmakten på ett föredömligt sätt slagit vakt om nationaldemokraters, eritreanska regimanhängares och Danish Defense Leagues rätt att ordna möten och manifestationer. Samtidigt som vi har föga förståelse för många av de åsikter som framfördes på mötena, så är vi ännu mer bestämda anhängare av våra meningsmotståndares rätt att framföra dem.
I de här fallen handlade det om möten på allmän plats och krav på att de skulle stoppas med myndighetshjälp. Yttrande- och mötesfriheten vann. Men det finns ett annat aktuellt exempel där yttrandefriheten förlorade. Den jamaicanske reggae-artisten Sizzla skulle ha framträtt på Hornstulls strand i Stockholm, men en inflytelserik och penningstark homosex-lobby hotade arrangören med repressalier så att denne drog sig ur (hoppas de fick betala ett rejält skadestånd). Spelningen skulle sedan bli på Slakthuset, men på några dagar hade det gått lika illa där. Homosexlobbyn, som i huvudsak består av personer med höga inkomster och etablerad ställning i samhället, satsade stenhårt på att stoppa en representant för en underklasskultur på andra sidan jordklotet. Sizzla har nämligen framfört låtar vars texter inte faller homosexlobbyn på läppen (lika lite som eritreanska regimanhängares åsikter faller Contra på läppen).
Vad som hände bakom kulisserna är säkerligen ruggigt. Tyvärr har vi inga kunskaper om hur det gick till. Men vi kan återigen konstatera att yttrandefriheten sitter trångt och den här gången måste vi konstatera att när den stöter sig med etablissemanget så förlorar den.