Yttrandefriheten är en av våra mest fundamentala rättigheter, stadfäst i grundlagens (Regeringsformens) andra kapitel första paragrafen. Det finns vissa undantag i samma kapitels 12-15 §§, men de ska tillämpas med yttersta försiktighet.
Enligt en av de mest grundläggande rättsprinciperna är grundlagarna de viktigaste lagarna och räknas före ”vanliga” lagar för att inte tala om ”förordningar”, om det skulle bli kollision mellan regelverken.
Det är en självklarhet att regeringsformen räknas före ordningslagen. Polisen tycks tro på motsatsen när den nekar Rasmus Paludan rätten att hålla ett politiskt möte i Borås.
Polisen har försetts med ett våldsmonopol av medborgarna. Ingen annan än polisen ska få utöva våld för att kontrollera samhället i Sverige. Polisen har under de senaste veckorna visat att den inte förmår att leverera vad som ligger i rätten till att utöva våldsmonopol. I flera orter har man gett upp kontrollen och överlåtit samhället åt islamistiska mobbar.
Det är naturligtvis så att det kan uppstå en situation där Polisen hamnar i tillfälligt underläge. Men då gäller det att sätta in mer resurser för att visa att Polisen förtjänar det ansvar den fått genom våldsmonopolet. Polisen har svikit det förtroendet, trots att det finns 20 000 poliser tillgängliga har man gett upp försöken att upprätthålla ordningen. Ännu värre blir det när Polisen med hänvisning till en underordnad lag kränker grundlagens mest fundamentala rättigheter genom att neka Rasmus Paludan rätten att hålla möten.
I praktiken har Polisen talat om för medborgarna att den inte är värdig att upprätthålla våldsmonopolet och att det därmed är fritt fram för medborgarna att ta lagen i egna händer.