I boulevardpressen skriks det högt när människor vill utnyttja den grundlagsfästa yttrande- och mötesfriheten. Om de möteslystna har fel åsikter. Den senaste tiden har vi sett tre exempel på när impopulära grupper har utnyttjat den svenska yttrande- och mötesfriheten och mött motstånd både från boulevardpressen och meningsmotståndare bland pöbeln.
Det första exemplet var Danish Defense Leagues möte mot islamiseringen i Europa, ett möte som hölls i danska Århus. Motståndare till Danish Defense League tilläts hålla en manifestation på annat håll i Århus. Polisen höll de två grupperna isär och så vitt vi förstått störde ingen av grupperna den andra. Det är så det ska gå till. Ändå skrikes det högt i Sverige om att Danish Defense League inte borde få hålla sina möten. Självklart ska de få hålla sina möten och säga vad de tycker om islam!
Det andra exemplet var när Nationaldemokraterna ordnade ett möte på Kortedala Torg i protest mot att ett gäng irakiska snorungar misshandlat 61-årige Carl-Eric Cedvander så svårt att det fortfarande är osäkert hur utgången blir. Vi tycker inte om Nationaldemokraterna men vi tycker inte heller om irakisk tonårsdrägg som kastar sig över hederliga medborgare. Självklart ska Nationaldemokraterna få ordna sin manifestation, även om det hade varit önskvärt att höra Cedvanders mening. Men den fick vi av kända skäl inte höra. Mindre självklart är att det ska tillåtas motdemonstrationer mot det tillståndsgivna mötet så nära att de som ville delta i Nationaldemokraternas möte hade svårt att delta och att deras möte stördes.
Det tredje exemplet var delat på flera. Eritreanska regimvänner har hållet världssammankomst i Stockholm. Eritrea är en av världens skabbigaste diktaturer och den som är anhängare av den regimen har vi föga förståelse för på Contra. Men vi tycker att de som har den åsikten väl ska få samlas till ett möte, utan att bli störda och trakasserade av dem som motsätter sig regimen och kräver demokratiska rättigheter i Eritrea. Det första övergreppet på regimanhängarna skedde vid en fest i Husby då polisen till och med avlossade ett varningsskott. Det andra övergreppet skedde vid ett tåg från Sergels Torg. De regimanhängare som deltog har vidriga åsikter, men de ska ha rätt att framföra dem. En fråga borde de dock svara på. Varför ska de ha sitt världsmöte i Stockholm när den självklara platsen borde vara i drömlandet Eritreas huvudstad Asmara? Den frågan är de oss svaret skyldiga på.
Polisen och de rättsvårdande myndigheterna i Danmark och Sverige har skött de här tre ärendena på det sätt som vi har att förvänta oss. De har slagit vakt om yttrande- och mötesfriheten. Beklämmande är att det finns inte så få inflytelserika kretsar som har kämpat för att begränsa våra grundlagsskyddade rättigheter. Inte minst anmärkningsvärt är att dessa skabbiga åsikter har framförts i media som är helt beroende av andra rättigheter i grundlagen.