Sanningen sitter trångt i dagens Sverige. När predikanten Runar Sögaard berättar att profeten Muhammed var pedofil går drevet, han hotas till livet, pingstpastorer med vilka han samarbetat tar avstånd och han tvingas själv göra avbön och be om ursäkt inför hotet om våld mot både honom och hans lille son från muslimer i Sverige och utomlands.
Sanningen sitter trångt i dagens Sverige. Liksom yttrandefriheten.
Och sanningen är att Muhammed var pedofil. Om vi använder dagens språkbruk och sätter tilltro till den muslimska traditionen om Muhammed, sådan den presenteras i “haddith” (skrifter som bland annat berättar om profetens liv, alltså inte den ganska korta heliga skriften Koranen). I haddith får vi veta att Muhammed sammanlagt hade tolv fruar (en del visserligen “bara” konkubiner, men han var gift med dem likaväl). Det var fler än vad som tillåts i Koranen (fyra). Men en muhammedan behöver inte gå till haddith för att se att Muhammed fått speciella privilegier av Allah, att ha fler fruar än fyra. Det står nämligen i Koranen själv (sura 33) att Muhammed fått medgivanden som gick utöver det vanliga.
Åtskilliga av Muhammeds många äktenskap tillkom av ekonomiska eller politiska skäl. Hans första hustru, den femton år äldre änkan Khadidja, var förmögen och hennes förmögenhet blev grunden för Muhammeds bana som affärsman. Flera av de senare giftermålen gick ut på att skapa allianser med olika delar av de stammar som bodde i Arabien på Muhammeds tid. Det gällde även Aisha, den hustru som Runar syftade på. Aisha var sex år när Muhammed slöt äktenskapskontrakt med hennes far Abu Bakr. Äktenskapet fullbordades några år senare när Aisha hunnit bli nio och Muhammed 54. Abu Bakr var en inflytelserik man och blev med tiden den förste kalifen. En annan av Muhammeds hustrur, Hafsah, var dotter till den andre kalifen, Omar.
Förhållandet mellan Muhammed och Aisha var uppseendeväckande redan på Muhammeds tid, även om det låg innanför ramarna för vad som ansågs vara moraliskt acceptabelt. I våra dagar skulle vi utan att tveka kalla en person som agerade som Muhammed för pedofil (“en vuxen människas sexuella dragning till barn” enligt Nationalencyklopedin). Att redogöra för och diskutera fakta som bygger på den muslimska traditionen inom haddith är och måste vara självklart för ett fritt samhälle. Vi inom Contra räknar med att Sverige fortfarande är ett fritt samhälle, och tycker därför inte bara att det är naturligt utan en plikt att till öppen diskussion ta upp Muhammeds liv och leverne.
Det måste dock naturligtvis sägas att det som framkommer inom haddith inte är någon sanning. Det är en tradition som förmedlats genom 1400 år. Och en sådan tradition har inte sällan hunnit avlägsna sig från verkligheten. Skulle så detaljerade informationer som haddith presenterar tillskrivas personer som var verksamma inom vårt eget land, skulle de i sin helhet avvisas som sagor och myter av moderna forskare. Men i den muslimska traditionen är det helt annorlunda. Där tar man till sig varje liten detalj av information som rör Muhammeds liv och leverne. Och låter gärna den informationen konkret styra handlandet i dagens samhälle. Den låsningen till en 1400 år gammal tradition, som förutsätts gälla även idag, är främmande för de flesta kristna, som ju annars bygger på en 2000-årig tradition.
Det finns en stor principiell skillnad mellan kristendom och islam när det gäller många av de grundläggande moralfrågorna. Bibelns Gamla Testamente är för de kristna en bakgrundsskildring, som gör det lättare att förstå det nya som finns i Nya Testamentet, som är den egentliga grundvalen för tron. Och Nya Testamentets moralregler är hållna på en sådan abstraktionsnivå att de inte på något sätt blivit omoderna, eftersom de inte så explicit knyter an till de lokala sedvänjor som var aktuella för tvåtusen år sedan. Annorlunda ser det ut inom islam, där den historiska miljön kring Muhammed på ett helt annat sätt än miljön kring Jesus integrerats som en nödvändig del av religionen. Därför blir islam, alldeles oavsett tron på hur Gud eller Allah uppenbarar sig för människan, en religion som har svårt att anpassa sig till det moderna samhällets verklighet.
Det märks på de moraliska normer som förfäktas av muslimer, inte minst inställningen till icke-muslimer och kvinnor. Om icke-muslimer: “När i möten dem, som äro otrogna, så halshuggen dem, tills i anställt ett blodbad bland dem!” (Sura 47) Om kvinnor (några av amerikanska UDs praktiska anvisningar för Saudi-Arabien, utgivna år 2000): “En mans vittnesmål inför domstol är likvärdigt med två kvinnors… Kvinnliga parter inför rätta måste vanligen företrädas av manliga släktingar… Kvinnor släpps inte in på sjukhus för vård utan medgivande av manliga släktingar… Döttrar får halva sönernas arv”.