Decemberöverenskommelsen (DÖ) var ett tecken på att Alliansen egentligen inte ville ha inflytande på politiken. Istället för att ens försöka utöva inflytande eller ta över la man sig platt. DÖ är nu död (tacka Ebba Busch Thor för det), men tycks ändå på något märkligt sätt överleva.
I en rad omröstningar i Riksdagen har det slutat med att Regeringens förslag röstats ner och att det istället blivit ett “tillkännagivande” om vilka åtgärder Regeringen bör vidta. Det handlar om över 100 frågor som har resulterat i detta under innevarande mandatperiod, när Sverigedemokraterna anslutit sig till Alliansens linje. I bara ett fåtal fall har Regeringen funnit sig i Riksdagens tillkännagivande och genomfört vad Riksdagen bestämt. I flertalet fall ligger ärendena och väntar och kommer troligen aldrig att genomföras av den nuvarande Regeringen. I några fall har Regeringen sagt rakt ut att den inte tänker genomföra vad Riksdagen begärt.
Regeringskansliet är tänkt att vara det organ som skriver lagtext som är politikens praktiska redskap. Om Regeringen inte gör det är det dock fritt fram för Riksdagens utskott eller enskilda riksdagsledamöter att formulera en lagtext som kommer upp till beslut i Riksdagen istället för ett luddigt tillkännagivande om att Regeringen ska göra något. Särskilt enkelt är det naturligtvis om det handlar om att fastställa tidsfrister, straffsatser eller skattesatser, det är bara att ändra siffrorna i det förslag som Regeringen har lagt fram (med vissa reservationer för skattesatser och budgetlagens krav). Men även i andra fall har alla utskotten i Riksdagen den juridiska kompetens som krävs för att formulera en lagtext.
Det är bara för utskottsmajoriteten att beställa ett förslag som sedan förs upp till omröstning i Riksdagen. En hake är då beröringsskräcken med Sverigedemokraterna. För att få fram ett färdigt lagförslag att rösta om, måste man tala med Sverigedemokraterna om saken redan i utskottet. Och det är det ingen i Alliansen som vill göra.
Då får vi den ordning vi har nu. En rad innehållslösa tillkännagivanden om att Regeringen borde föra en annan politik än den gör. Men inga ärliga försök att ändra sakernas ordning.