En kommunist till har fallit. Nu var det Gudrun Schymans tur. Det är alltid välkommet när en kommunist faller bort, hennes plötsliga avsked väcker dock en hel del frågor om kommunister. Hon har uppenbarligen levt ett dubbelliv. Tovaritj Schyman ville avskaffa Kungahuset, men samtidigt som Gudrun gör allt för att få en inbjudan till Kungen och Drottningen och få deras uppmärksamhet (även där har hon misslyckats). Tovaritj Schyman vill avskaffa kapitalismen, men Gudrun startar aktiebolag. Tovaritj Schyman vill höja skatten men det gäller bara alla andra, Gudrun drar sig inte att vara kriminell för att minska sin egen skatt.
Frågan är hur har hon kunnat stanna kvar som partiledare med detta? Vi hittar inget annat svar än att de egenskaperna är välkomna inom Vänsterpartiet. Vi vet från historien att ha en sådan dubbel personlighet var mera regel än undantag för kommunistpamparna. Det handlar om många olyckliga själar som använder kommunistideologin för att skaffa makt och privata förmåner på bekostnad av alla andra. Fidel Castro anses av den amerikanska finanstidningen Forbes vara en av världens rikaste män och Nicolae Ceasescus storhetsvansinne ska väl sent glömmas. De har inte dragit sig att hänga sina egna partikamrater för att behålla makten, så lite skattefusk i historiskt perspektiv är en bagatell. Tovaritj Schyman har lärt sig från historien att kommunistpampar fick göra vad som helst, nästan hur länge som helst.
Därtill kommer hennes egna erfarenheter. Hon fick göra bort sig många gånger, men bara lite ”jag har gjort fel” med lagom flirtiga blinkningar löste alla problem. En god hjälp var naturligtvis att 40 procent av journalistkåren sympatiserar med hennes parti. Hennes enorma tilltro till sin egen storhet och känsla att hon är över oss alla andra fick en skrämmande förstärkning och puffade henne vidare för att pröva: har jag verkligen inga gränser, kan jag göra vad som helst?
Man undrade många gånger hur det kommer sig att Vänsterpartiet inte har kunnat hitta en ledare utan alkoholism och manshat, utan gång på gång förlät tovaritj Schyman. Även om det nog vad beträffar alkoholism är en mer eller mindre nödvändig lindring av det lidande som det innebär att vara kommunist och därmed företrädare för en omänsklig ideologi. Hennes företrädare Lars Werner och Sven Linderot var bägge kända för att ofta se djupt ner i flaskan. Nu har hon nått en gräns äntligen. Frågan är vem som kommer efter. Kommer det en som är värre (Lars Ohly) eller kommer det en mindre dålig (ingen vänsterpartist kan vara bra), som förstår att människor har egen vilja, egen styrka och egen begåvning och att de inte skall tryckas ner.