Sedan 2000 styr Bashar al-Assad Syrien som envålshärskare. Han tog över makten efter sin far Hafez al-Assad, som tog makten i en kupp 1970. Basir al-Ashad har noll legitimitet som Syriens ledare. Men den opposition som nu med våld försöker störta honom lovar ärligt talat inte särskilt mycket mer.
Hafez al-Assad tog 1971 makten inom det socialistiska Baath-partiet, som erövrat makten i Syrien redan 1963. Baath-partiet fanns i flera arabländer, en av de mest kända företrädarna var Iraks diktator Saddam Hussein. Att sonen Bashar följt upp sin far är mer ett minus än ett plus.
Idag är Syrien nära lierat med Iran. Syrien kontrollerar och finansierar Hizbollah, som har stort inflytande i Libanon. Genom Hizbollah finns en länk till terroristorganisationen Hamas, som kontrollerar Gaza. Det finns en stark länk Iran-al-Assad-Hizbollah-Hamas. Mot den bakgrunden är det enkelt att dra slutsatsen att Bashar al-Assad borde störtas snarast. Men så enkelt är det inte.
Syrien är ett komplext land uppdelat på en rad olika etniska och religiösa grupper. Majoriteten är sunni-muslimsk arabisk. Men Bashar al-Assad tillhör faktiskt inte den gruppen. Han är visserligen arab, men inte sunni-muslim, utan alawit, liksom sin far, den förre presidenten. Alawiterna är en sekt som själva anser sig vara muslimer, men som av exempelvis sunni-muslimer anses vara “kättare”. Alawiterna omfattar bara 11 procent av Syriens befolkning. Eftersom Bashar al-Assad kommer från en minoritetsgrupp har han varit mån om att hålla andra minoritetsgrupper någorlunda nöjda. För honom vore det en katastrof med majoritetsstyre.
Rent spontant ser vi majoritetsstyre som det enda rätta. Men majoriteten kan – om den inte har en demokratisk grundinställning- lätt bli en förtryckare som klämmer åt minoritetens rättigheter. Vi ser hur det har gått efter den “arabiska våren” i Tunisien och Egypten, av “vårens länder” verkar det hittills bara vara Libyen som nått något verkligt framsteg i demokratisk riktning.
74 procent av Syriens befolkning är sunni-muslimer, men bara 59 procent är sunni-muslimska araber. 11 procent är alawiter, 10 procent är kristna, 3 procent druser och 10 procent kurder (flertalet är sunni-muslimer). Druserna står nära shia-islam, men anses av många muslimer inte vara muslimer. Inte heller alawiterna anses av många muslimer vara riktiga muslimer. Ett maktövertagande av sunni-muslimska araber i Syrien skulle innebära att 59 procent av befolkningen skaffade sig alla möjligheter att förtrycka de övriga etniska och religiösa grupperna i Syrien. 11 procent muslimska kurder, 3 procent druser och 10 procent kristna i första hand. En seger för den syriska oppositionen skulle alltså vara en seger för en grupp som visserligen är en majoritet, men som har föga förståelse eller acceptans för dem som har en annan uppfattning.