Efter det konservativa partiets misslyckande i försommarens parlamentsval i Storbritannien valde William Hague att avgå som partiledare. Fem kandidater anmälde sitt intresse och bland de fem skulle två gå vidare till medlemsomröstning bland de 300.000 medlemmarna i Konservativa Partiet. Två poerifera kandidater blev eliminerade i de första omröstningarna, varefter återstod Michael Portillo, Kenneth Clarke och Iain Duncan Smith. Något oväntat blev det Portillo, av media tippad som given efterträdare till Hague, som drog det kortaste strået. Det Konservativa Partiets nye ledare kommer alltså att heta Duncan Smith eller Clarke.
Det Konservativa Partiet har gett världen ledare som Winston S. Churchill och Margaret Thatcher. Under det förra seklets 100 år satt en konservativ premiärminister i ledningen för regeringen under 57 år. Så det är ett viktigt val som görs. Vem ska kunna rubba den Tony Blair som (tillfälligt?) fört Labour-partiet i en moderat och rentav Thatcher-inspirerad riktning?
Veckans Contra presenterar denna gång de två huvudkandidaterna.
Iain Duncan Smith
Iain Duncan Smith är skotte. Han föddes 1954 i Edinburgh och har varit parlamentsledamot sedan 1992. Han representerar valkretsen Chingford and Woodford Green i Londons norra utkant.
Duncan Smith tillhörde under sina första år i parlamentet de så kallade ”backbenchers”, dvs han har inte haft någon ledande roll som partiets talesman i någon nyckelfråga, men hade en ledande roll bland ”backbenchers”.
Efter valet 1997 blev han socialminister i William Hagues ”skuggregering”, för att 1999 bli försvarsminister i ”skuggregeringen”.
Duncan Smiths far var mycket framgångsrik stridspilot i Royal Air Force under Andra världskriget och hans mor var balettdansös. Själv är han utbildad i företagsekonomi vid Dunchurch College. Han har också gått på den prestigefulla militärhögskolan Sandhurst (han tjänstgjorde som officer mellan 1975 och 1981, bland annat i Nordirland, Rhodesia, Kanada och Tyskland) och studerat vid universitetet i Perugia i Italien. Efter sin militära karriär gav Duncan Smith sig ikast med affärslivet och avancerade under elva år till direktör i förlaget Jane’s (världens främsta inom militär litteratur).
Iain Duncan Smith gifte sig med Betsy 1982 och har fyra barn, två flickor och två pojkar.
Sin bana som skuggminister började han med sociala frågor och kritiserade bland annat Labours motvilja mot det privata sparandet som en aktiv komponent i det sociala skyddsnätet. Som försvarsminister i ”skuggregeringen” har han blivit internationellt känd och bland annat kritiserat EUs ambitioner på försvarsområdet, eftersom han anser att dessa splittrar och försvagar NATOs funktion i Europas försvar. Han har också engagerat sig för en utbyggnad av försvaret mot robotangrepp från skurkstaterna, dvs det program som ibland kallas “Stjärnornas Krig” av kritikerna.
Duncan Smith har varit kritisk mot EU och är motståndare till EMU. Han anses stå nära den linje som drevs av Margaret Thatcher.
Kenneth Clarke
Kenneth Clarke har är äldre och har en längre politisk karriär bakom sig, jämfört med Duncan Smith. Clarke föddes 1940 och växte upp i Nottingham (Robin Hood’s hemstad!). Han studerade vid Cambridge (de flesta Konservativa partiledarna genom åren har gått antingen vid Cambridge eller Oxford). Clarke är jurist och har suttit ting (i Birmingham). Han representerar valkretsen Rushcliffe och har suttit i parlamentet sedan 1970. Han hade en rad uppdrag i den konservativa parlamentsgruppen och blev 1981 statssekreterare i kommunikationsdepartementet och 1982 hälsovårdsminister, 1985 arbetsmarknadsminister och 1987 industriminister, 1988 hälsovårdsminister, 1992 utbildningsminister och 1993 blev han finansminister. Som sådan blev han känd av den breda allmänheten och ett allmänt respekterat namn.
Kenneth Clarke har en pragmatisk framtoning och även om han varit minister under Margaret Thatchers tid som premiärminister kan hans politiska linje snarast jämföras med Thatchers efterträdare John Major.