Ett enkelt svar på rubrikens fråga skulle vara den som äger marken, den som hittar oljan eller den som satsar resurser på att utvinna den. Men vi lever i en värld där politikerna inte kan hålla tassarna borta och även i de mest kapitalistiska länderna tar staten en orimligt stor del av oljeintäkterna. Det innebär naturligtvis att oljeletningen får mindre resurser – och hittar mindre olja – än vad som skulle ske i ett renodlat marknadssystem. Men det innebär också att staten, utan att satsa egna resurser, kan göra stora vinster på oljenäringens och konsumenternas bekostnad.
De här vinsterna fördelas mycket ojämnt mellan världens länder och de utnyttjas av en rad grymma diktaturregimer för att “kasta köttbitar åt folket” så att det håller sig lugnt och inte störtar tyrannen. Det finns länder där oljetillgångarna går till sanslösa vapenköp och till politiska mutor i form av subventioner som gömmer regimens inkompetens. Och sedan blir det i de länder som bryr sig om att hålla val en del pengar över till att manipulera valprocessen. Det värsta exemplet på detta är Venezuela. Men Ryssland är i en liknande situation, liksom Iran. Andra korrupta och välgödda regeringar som kan strunta i folket tack vare de stora oljeintäkterna finns i länder som Libyen, Azerbajdzjan, Saudiarabien, Sudan, Turkmenistan, Kuwait, Förenade Arabemiraten, Angola med flera.
Visst finns det demokratiska oljeländer som USA, Norge och Mexiko. Men i skrämmande hög utsträckning möjliggör oljan för de värsta att ta makten – och behålla den.
Vilken moralisk rätt har Putin, Chavéz, Ahmadinejad eller Khadaffi att lägga beslag på resurser som Vår Herre lagt i jorden eller under havet? Naturligtvis ingen.
De enda som moraliskt kan sägas ha skapat rättigheter till fyndigheterna är de företag och privatpersoner som satsat på prospektering och utvinning. I den mån det därutöver ska finnas någon allmän “rätt” till oljan så är det svårsmält att den ska tillhöra ett visst land eller ännu värre en viss regim. Varför ska folket i Libyen kunna leva gott på oljan, medan grannarna i Tchad svälter? Varför ska Chavéz kunna föröda sitt land och ändå ha pengar kvar, medan Uribe i grannlandet Colombia måste vissa både skicklighet, kompetens och förmåga att initiera arbetsinsatser och entreprenörskap från folket för att skapa liknande förhållanden för det egna landet.
Varför ska norrmännen kunna lägga pengar på hög, medan svenskarna får jobba hårt för att producera på en avsevärt lägre nivå än den norska?
Nej, i den mån oljetillgångarna genererar överskott utöver sedvanliga företagsvinster är det rimligt att de fördelas på hela mänskligheten. Inte att lejonparten går till socialistiska och islamistiska diktatorers intressen att klamra sig fast vid makten.