1. REGERINGSBILDNINGEN

Det blev 176-173 i de blågulas favör i det riksdagsval där V-MP-S-C ställdes mot M-KD-L-SD. Men regeringsbildningen blir ingen enkel sak. På den förlorande sidan vägrar C att ställa upp för en politik som förhandlats med V och på den vinnande sidan verkar L vägra att godkänna det som förhandlats med SD, samtidigt som ju SD står för en politik i sociala frågor som borde stå främmande för alla de tre övriga partierna på den blågula sidan.

Det blir svårt för Ulf Kristersson att tråckla ihop en gångbar lösning, även om SD denna gång kan vara villiga att ställa upp för ganska små eftergifter, eftersom partiet äntligen kan se möjligheten att ”komma in från kylan”.

Det är helt klart för mycket med åtta partier i Riksdagen och valet gjorde det inte bättre, även om opinionsundersökningarna bara för några månader sedan pekade på sex partier i Riksdagen.

Det parti som under den gångna mandatperioden skickligt utnyttjat sin marginalställning, Miljöpartiet, kan i det nuvarande mandatläget knappast göra om saken och det verkar också som om S fått nog av att i fråga efter fråga underkasta sig ett litet extremistparti. Till och med i Stockholm, där S kommer tillbaka till makten efter 16 år, försöker partiet lösa det parlamentariska läget utan att underkasta sig Miljöpartiet, något som Moderaterna glatt gjorde för fyra år sedan.

  1. MODERATERNA

Vi har tidigare gått igenom övriga sju riksdagspartier, vi har sparat Moderaterna till sist.

Under Fredrik Reinfeldt tog moderaterna många långa kliv åt vänster i form av ”de nya moderaterna”. Under Ulf Kristersson ser vi mer och mer av de gama moderaterna tillbaka. Men det förenas med att Gösta Bohmans liberala inslag i Moderaterna är på väg att suddas ut. Hårdare tag mot brottslingar har varit en gammal paradfråga för Moderaterna, men den har kombinerats med ett starkt vaktslående om rättssäkerheten. Nu tycks partiet acceptera både visitationszoner och anonyma vittnen, något som tidigare varit otänkbart för det liberalkonservativa partiet.

En annan moderat paradfråga har varit lägre skatter. Här ska Fredrik Reinfeldt ges många pluspoäng för de skattesänkningar som genomfördes under hans första mandatperiod. Den goda starten rann dock helt ut i sanden under den andra mandatperioden och idag är det snarare Kristdemokraterna och Centerpartiet som står för en återhållsam skattepolitik.

Det verkar också som att toleransen för avvikande avsikter minskat högst avsevärt inom partiet. En provvalskanon som Rebecca Weidmo Uvell placerades så lågt ner på listan, långt under provvalsresultatet, att hon avstod från att kandidera över huvud taget. Den frispråkige riksdagsledamoten Hanif Bali har helt övergått till kommunalpolitiken sedan han trots stor popularitet inom partiets medlemskår mobbats ut av partiledningen.

Foto: Moderaternas hemsida