Under senare år har svenska entreprenörer inom IT och telekom varit mycket framgångsrika. Flera duktiga entreprenörer har byggt upp företag värda miljarder – dollar.
Men tyvärr har vi inte fått se nya svenska miljardföretag. Utan entreprenörerna har ofta tidigt sålt sina skapelser till multinationella giganter. De har blivit förmögna, men frukten i form av nya företagsskapelser har gått det svenska samhället förbi. Listan skulle kunna göras mycket lång. Vi kan här nöja oss med att nämna Niklas Zennströms skapelse Skype (såld till Ebay) och Markus Notch Perssons Mojang (sålt till Microsoft). Zennström fortsätter med att satsa på nya företagsprojekt medan Persson tycks nöja sig med att leva livets glada dagar (vilket är lätt när man fått över två miljarder dollar för sin skapelse).
Det är alltför många som väljer att sälja istället för att kämpa vidare med sina skapelser. Det var det ständiga nytänkandet och expansionen som i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skapade det som idag är den svenska industrins och handelns flaggskepp. Vi får tyvärr inte se någon upprepning av hjältesagor som Wingquist (SKF), Wenström (Asea), Gabrielsson/Larsson (Volvo), Lars Magnus Ericsson, Rausing (TetraPak), Persson (H&M) eller Kamprad (Ikea). Idag nöjer sig alltför många med att ta hem kontanterna när företaget blivit värt miljarder i dollar.
Uthålligheten var tidigare en svensk dygd som tjänade nationen väl. Snabba affärer och kontanter har ersatt de gamla dygderna. Och visst är det säkrast att välja pengarna före företaget, när det ekonomiska risktagandet blir högre. Men det är det fortsatta ekonomiska risktagandet som vi som inte är superntereprenörer vill se mer av. Vi vet att det är risktagande som kommer att leda till framsteg.