Vänstern satsar hårt på att fortsatt hålla kvinnolönerna nere. Och Feministiskt inititaiv följer den övriga vänstern i spåren.
Så här enkelt är det. Om man rensar bort faktorer som utbildning, arbetslivserfarenhet arbetstid per vecka etc. finns det i praktiken bara en faktor kvar som förklarar hela löneskillnaden mellan män och kvinnor i samhället. Nämligen marknadssituationen. Kvinnor arbetar huvudsakligen i branscher där det finns en monopolarbetsgivare. Som ser till att utnyttja situationen för att hålla emot i löneutvecklingen. En byggjobbare som är missnöjd med sin lön går till ett annat byggföretag och får bättre betalt. En missnöjd undersköterska har inget annat landsting att vända sig till – om hon inte samtidigt flyttar till en annan del av landet. Inte heller en missnöjd dagisfröken har egentligen något alternativ. Bortsett från i storstäderna där det kan finnas några få kooperativa daghem, som dock är helt beroende av kommunala bidrag för sin överlevnad.
Löneskillnaderna mellan den konkurrensutsatta och den skyddade arbetsmarknaden förklaras redan i den enklaste grundkursen i nationalekonomi.
De borgerliga partierna har en modell som skulle eliminera hela den kvarvarande löneskillnaden mellan män och kvinnor. Nämligen konkurrensutsättning av vård och andra kommunala och landstingskommunala tjänster.
Vänstern är emot, för egentligen vill de kontrollera hela ekonomin på ett planekonomiskt sätt och därmed sänka effektiviteten och pressa ned lönerna också för den del av ekonomin som idag inte har en offentlig tvångströja kastad över sig. Varför ska de då gå med på att öppna upp i den del av ekonomin, som redan fungerar enligt deras perverterade drömbild av hur ekonomin ska fungera? Sverige hamnar med en sådan utveckling ännu längre efter omvärlden.
Sveriges största fackförbund, Kommunal, har socialismen inskrivet i förbundets stadgar. De kan självklart inte gå emot det i sin praktiska politik. Och många av de egna medlemmarna vägrar krampaktigt att inse var problemets kärna ligger. De slår vakt om den egna kommunen (det egna landstinget), som den enda arbetsgivaren.
Det finns också en annan delförklaring. Som är nog så avslöjande. Det är lätt att inse att en konkurrensutsättning skulle leda till bättre löner inom till exempel vårdsektorn. Men den löneförbättringen uppnås genom förbättrad produktivitet. En del av den förbättrade produktiviteten kan uppnås genom mindre byråkrati och smidigare administration. Det kan nog fackets medlemmar acceptera, även om de kommunala förtroendemännen naturligtvis skulle gråta över att de fick mindre kontroll. Men den andra delen av effektivitetsförbättringen skulle uppnås genom att latmaskar skulle tvingas börja arbeta. För det är ju bara genom hårt arbete som det kan skapas reellt utrymme för bättre löner. Facket har – inom de offentliga verksamheterna – länge slagit vakt om dem som inte jobbar ordentligt och tänker tydligen fortsätta att göra det.
Fackets utväg tycks istället vara att vrida åt skatteutplundringskranen ytterligare ett varv för att betala mer till dem som inte gör rätt för sig. Och den betalningen ska uppnås med hjälp av samhällets hela våldsapparat, i form av skattemyndigheter, kronofogdar, rättsväsende, poliser och fängelser (för skattefuskare med flera).
Frågan är om inte svensken i en sådan skisserad utveckling reagerar genom att dra ner på arbetsinsatsen också inom den då alltmer utplundrade privata sektorn. Och sänka den till den kommunala sektorns låga nivå. Då skulle det möjligen bli en utjämning av löneskillnaderna mellan män och kvinnor, men på den lägre nivån, inte på den högre. Som fallet skulle bli om man satsar på konkurrensutsättning.