I veckan har det varit val i både Sydafrika och Spanien. I bägge länderna var det både kommunala och regionala val, inte val på riksnivå. Men i såväl Sydafrika som Spanien togs valresultatet som ett uttryck för pågående förändringar i väljaropinionen även inför kommande nationella val. I bägge länderna gick valresultatet kraftigt emot sittande vänsterregeringar.
När Sydafrika blev demokratiskt med allmän rösträtt 1994 tog ANC under nationalistledaren Nelson Mandela hem en förkrossande seger. Mandela var en osannolik figur, en rättskaffens man som byggde upp stöd för sin egen organisation och lyckades vinna gehör hos väljarna för en fredlig förvandling av Sydafrika. Men Mandela var gammal redan då han blev president och avgick 1999 vid 81 års ålder. Han är fortfarande en legend (och snart 93 år gammal). Hans efterträdare har varit av en helt annan och sämre kaliber. Korruption har blivit allt vanligare. Nepotism och andra odemokratiska företeelser har växt till sig. Rasismen har också börjat komma tillbaka – fast då i formen att de vita ska diskrimineras. De yviga löftena om förbättringar för Sydafrikas breda befolkningslager har inte infriats. Men Sydafrika är av naturen utrustat med rika naturtillgångar och det finns en i jämförelse med övriga Afrika ganska god utbildningsnivå. Inte ens ANCs misshushållande med nationens resurser har fört Sydafrika bakåt. Men de har missat fantastiska möjligheter att bygga upp landet.
Sydafrikas främsta oppositionsparti heter Demokratisk Allians (DA) och leds av en vit kvinna, Helen Zille (som varken har afrikandiskt eller engelskt ursprung utan tyska föräldrar, hon var för övrigt en av de ledande motståndarna mot apartheid). Demokratisk Allians är visserligen ett parti som är sprunget ur de gamla vita anti-apartheidorganisationerna, men idag är det ett parti för alla sydafrikaner. De har majoritet i en rad städer, främst av dem Kapstaden, och i Västra Kapprovinsen (där Kapstaden ligger). De av Demokratisk Allians styrda kommunerna och Västra Kapprovinsen är när det gäller ekonomisk utveckling föredömen för övriga Sydafrika. Och faktiskt har partiets “färgblinda” politik, kombinerat med motstånd mot korruption och nepotism, lett till att det börjat vinna anhängare även i andra delar av Sydafrika (i Västra Kapprovinsen är majoriteten av befolkningen “färgad”, vilket i Sydafrika innebär att det är en blandbefolkning med såväl vita som svarta förfäder). ANC gick tillbaka från 66 till 62 procent i hela Sydafrika, medan DA gick upp från 15 till 24 procent. Inkatha, Zulufolkets parti, tappade från 8 procent till 5 procent. Valresultatet var en klar vink om att ANC inte kan göra vad som helst och att även negerbefolkningen börjar rösta efter politisk övertygelse och visade resultat, istället för efter hänsyn till vad som hände före 1994. Parlamentsval hålls 2013.
Också i Spanien ger valresultatet goda förhoppningar för framtiden. Vid valet 2004 var det al Qaida som vann. Genom ett bestialiskt attentat den 11 mars 2004 mördade al-Qaida 191 personer (och flera tusen skadades). Den 14 mars var det parlamentsval och den sittande premiärministern José Maria Aznar från högerpartiet Partido Popular (PP) förlorade oväntat valet – han hade dels misslyckats med att förhindra attentatet, dels hade han inledningsvis (på polisens inrådan) skyllt attentatet på baskiska separatister. Det var al Qaida som gav vänstern segern i det spanska parlamentetsvalet 2004. Vänstern och José Zapatero lyckades vinna nästa val under mer normala förhållanden (2008). Zapateros socialdemokratiska parti har styrt över Spanien då den spanska ekonomin har klappat igenom totalt och arbetslösheten stigit till 20 procent (ungdomsarbetslösheten ligger kring 40 procent). I valet 2011 tog PP majoritet i åtta av de tretton regioner där det var nyval. PP tog makten i alla Spaniens största städer och Zapateros socialdemokrater lyckades behålla sin majoritet i bara fem av Spaniens femtio största städer. Socialdemokraterna har kört Spanien i botten och näst efter Grekland, Irland och Portugal står Spanien på tur att hamna i den europeiska ekonomiska skamvrån. Spanjorerna är väl medvetna om det och har med eftertryck sagt nej till de blå dunster som de spanska socialdemokraterna sprider. PP fick 38 procent (31 procent 2007) av rösterna i de spanska lokalvalen, att jämföras med socialdemokraternas 28 procent (41 procent 2007). Parlamentsval hålls 2012.