Alla partier strävar naturligtvis efter att få så många röster som möjligt. Samtidigt inser de flesta att de har direktkanaler till ganska små väljarsegment. Partiernas främsta sätt att kommunicera med väljarna går genom media. Det gäller alltså att övertala media att skriva om partiet. Och skriva om saker som intresserar lämpliga marginalgrupper, grupper där det finns röster att hämta.
Alltså formuleras lämpliga “mutor” och paketeras så att media ska skriva om dem. De måste dock paketeras i smådelar, annars blir det bara en artikel vid ett tillfälle, och då kommer bara någon enstaka intressant väljargrupp att nås av budskapet.
Budskapen blir förenklade och ibland korkade. I Stockholm sprider till exempel Moderaterna en affisch med texten “Bygg bort bostadsbristen”. Den antas tala till dem som saknar eller har för liten bostad. Men det är alldeles fel att tro att man kan bygga bort bostadsbristen. Och att det är en politisk uppgift. Som mest kan vi Sverige bygga en procent av bostadsbeståndet varje år. Att bygga bort bostadsbristen tar då decennier och blir orimligt dyrt, eftersom Sverige redan har bland den största bostadsytan per invånare i Europa. Det finns däremot massor med outnyttjad bostadsyta som skulle kunna användas direkt om skatter och andra regler ändrades så att det finns intresse och lönsamhet för dem som sitter i för stora bostäder att ändra på det. Bostadsbristen ska inte byggas bort! Den kan försvinna utan att det byggs en enda lägenhet! Ändå lovar Moderaterna att bygga 100 000 nya lägenheter, varefter Sossarna dubblar och ska bygga 200 000. Är det meningsfull information till väljarna? Bägge de två stora partierna vill vidta kostsamma och onödiga åtgärder. Sossarna kan möjligen säga att Moderaterna misslyckats att lösa problemet under de gångna åtta åren. Men i rättvisans namn måste då sägas att Sossarna misslyckades lika mycket under de föregående tolv åren!
Folkpartiet har länge kampanjat för högre lärarlöner. Men i de kommuner som kontrollerat lönerna i alla kommunala skolor har man framgångsrikt hållit tillbaka löneutvecklingen för lärarkåren. Nu kommer Miljöpartiet och vill också vinna lärarröster genom att lova 10.000 mer i månadslön till alla lärare (på skattebetalarnas bekostnad naturligtvis). Det handlar om 200 000 röster, från 100 000 lärare och deras familjer.
Flera partier lovar mer pengar till sjuka, gamla, arbetslösa, järnvägar och så vidare. Partierna övertrumfar varandra och ingen ger en klar överblick vad det egentligen kostar. Om partiet A satsar 1 miljard satsar partiet B dagen därpå 2 miljarder. Hela valkmapanjen blir ett låtsasspel med imaginära pengar. Alla har blivit så generösa att ingen tänker på skattebetalarna som ska stå för notan. Inte ens de partier som tidigare stått för skattesänkningar vågar i år ta skattebetalarnas parti.
Media skulle kunna ha en viktig roll genom att inte låta sig utnyttjas som förmedlare av låtsasåtgärderna. Men det är just de låtsasåtgärderna som fyller spalterna dag efter dag.
Väsentligheterna försvinner, för ingen vill se till att de diskuteras.