Vallöften brukar vara att lova runt och hålla tunt.
Innan vi går vidare ska vi dock för en gångs skull ge Göran Persson en eloge. Han har vid flera tillfällen begärt att väljarna ska ge honom ett “öppet mandat” i viktiga frågor. Då blir valet en förtroendefråga. Litar jag på kandidatens förmåga att fatta goda beslut eller ej? Ingen behöver väl tvivla på att redaktionen för Veckans Contra inte ger Göran Persson något öppet mandat. Men tyvärr har tillräckligt många gjort det. Och då finner vi oss i demokratiskt fattade beslut. Till nästa val.
Annorlunda förhåller det sig med Göran Perssons partikamrat Annika Billström i Stockholm. Hon lyckades med minsta möjliga marginal ta över makten i Stockholms Stadshus, efter fyra års borgerligt styre. Hon bad inte om något öppet mandat utan preciserade ett antal frågor som partiet skulle verka för i majoritetsställning.
Ett kategoriskt besked var att det inte skulle bli några biltullar under den kommande mandatperioden. Det löftet höll inte många veckor. Idag gäller att socialdemokraterna vill införa biltullar i Stockholm, i strid mot socialdemokraternas vallöfte. Genom namninsamlingar har mer än 5 procent av kommunens invånare skrivit under ett krav på en kommunal folkomröstning innan biltullar införs, och detta innan försöksverksamhet genomförs. Enligt kommunallagen ska i så fall fullmäktige ta upp frågan om folkomröstning till diskussion. Annika Billström säger ja till folkomröstning, påstår hon. Men bara sedan en försöksverksamhet med biltullar pågått några år. Hon sviker sitt eget vallöfte och motsätter sig dessutom de skyddsregler som kommunallagen ger medborgarna mot maktfullkomliga politiker.
Ett annat vallöfte från socialdemokraterna var att satsa på bostadsbyggande. Det skulle bli 20.000 nya lägenheter. Dessvärre är bostadsbyggande en trög och omständlig process i Sverige. När en borgerlig majoritet tog makten i Stockholm 1998 fanns det knappt några planer alls på bostadsbyggande. Under de fyra år som de borgerliga hade majoritet utvecklades planer för just 20.000 nya bostäder. Men de första månaderna med vänstermajoritet stoppades nästan hela den planen. På några månader stoppades 12.000 planerade bostäder i Värtahamnen, Stadshagen, Masthamnen och Vasastan. Det var inte på socialdemokraternas eget initiativ som planerna på bostadsbyggandet stoppades, utan det var priset för att få Miljöpartiets stöd. Bostäder skulle nämligen byggas på obebyggd mark…
Ett tredje viktigt socialdemokratiskt vallöfte var stopp för cykelbanevansinnet. I Stockholm har cykelpartiet framför andra, Stockholmspartiet, under mandatperioden 1998-2002 genomdrivit byggande av cykelbanor på stadens stora genomfartsleder. Framkomligheten för biltrafiken har reducerats drastiskt. Till både bil- och cykeltrafikanters skräck har “cykelbanorna” bestått av målade streck på de stora genomfartsgatorna. Cykelolyckorna har ökat med 20 procent… Den gamla borgerliga majoriteten hade “köpt” Stockholmspartiets tre röster i stadsfullmäktige genom att utlova en livsfarlig satsning på cykelbanor. Socialdemokraterna lovade att sätta stopp för vansinnet. Oberoende valanalytiker anser att det var den avgörande frågan bakom regimskiftet i Stockholms Stadshus. De livsfarliga cykelbanorna var hatade av stockholmarna. Och Stockholmspartiet fick i valet 2002 inte ett enda mandat i stadsfullmäktige. Men Miljöpartiet fick… Resultatet blev att byggandet av livsfarliga cykelbanor inte stoppades och att helt nyligen beslut om nya livsfarliga cykelbanor på Folkungagatan på Söder fattades. Det var ett krav från Miljöpartiet och i strid mot socialdemokraternas vallöfte. Mot det vallöfte som var själva förutsättningen för att de skulle vinna majoritet.
Under föregående mandatperiod infördes, på initiativ av moderata socialborgarrådet Kristina Axén Olin, ett löfte om tak över huvudet för bostadslösa. Staden har satsat pengar på att se till att alla uteliggare ska kunna garanteras en sängplats för natten, om de så önskar. Ett av det nya fullmäktiges första beslut var att avskaffa den garantin, eftersom den blev för dyr. Det stod nämligen som oftast tiotals tomma platser på stadens härbärgen, åtminstone om det var plusgrader ute. Och det kostade för mycket pengar.
Det enda vallöfte som den nya majoriteten har hållit var att höja skatten. Kommunalskatten i Stockholm höjdes med 50 öre (vartill kom en höjd landstingsskatt med 1,30 kronor). Detta trots att Stockholms Stad hade en urstark ekonomi med ett överskott på 900 miljoner kronor (Stockholms läns landsting hade en hel annan ekonomisk situation, men det handlar inte om den här). De nya skatteinkomsterna har inte använts för några speciella åtgärder, utan för att fördelas på de stadsdelar som inte klarat sin lokala budget. Stockholmarna pungslås på extraskatter för att se till att tjänstemän som inte skött sitt arbete ska få ett bekvämare liv. Och för att möjliggöra mer slöseri i största allmänhet. Ett av de områden de nya skatteintäkterna ska gå till är att ge extrastöd till de kommunala skolor som är så usla att medborgarna inte vill skicka sina barn dit, utan väljer friskolor…
Om en näringsidkare inte håller vad han/hon lovar i reklamen ingriper rättsväsendet och statens myndigheter med kraft. Men om en politiker skaffar sig själv och sitt parti en maktställning på falska premisser sker ingenting. I politiken lönar det sig att ljuga. Varför ska politiker vara mer privilegierade en näringsidkare när det gäller att bedra allmänheten?