I USA var det i tisdags val. Ett så kallat mellanårsval, det år då ingen president väljs. Som vanligt är valdeltagandet lågt ett mellanårsval och som vanligt förlorar presidentens parti. I och med tisdagens val har Republikanerna majoritet i Kongressens båda kamrar. Det blir därför betydligt svårare för presidenten att driva igenom sin politik.
Tidigare presidenter har haft mycket varierande inställning till att samarbeta med de politiska motståndarna i Kongressen. Ronald Reagan (Republikan) och Bill Clinton (Demokrat) var mästare på att hantera Kongressen när den hade en majoritet från ett annat parti. George W Bush och Jimmy Carter hade mycket svårare. Nuvarande presidenten uttalade sig vackert för samförstånd men har sedan kört en stenhård konfrontationslinje, han har inte tagit några som helst hänsyn till oppositionen när det gällt viktiga utnämningar och hjärtefrågan om sjukvårdsreformen. Knappt i någon annan fråga heller. Följden har blivit att mycket som bort göras har blivit ogjort. USA har inte genomfört de reformer som borde ha genomförts och USAs ställning i världen har försvagats. Presidentens popularitet har sjunkit till bottennivåer, visserligen inte så usla som för Frankrikes François Hollande, men de sämsta man någonsin sett i USA. Själva grundvalarna för det amerikanska styrelseskicket vacklar. Det som var maktdelning som skulle tvinga fram kompromisser och konstruktiva lösningar har blivit en snubbelklots som fäller alla förslag – bra eller dåliga. Efter tisdagens val har presidenten en ytterligare försvagad ställning, men hittills har han inte insett att han inte har all makt i USA. Han har kört sin linje utan att se vad övriga tycker och tänker. Det kan han inte göra under de två kommande åren, för Kongressen kommer att sätta stopp för ännu fler förslag från presidenten.
Vad händer 2016? Demokraternas presidentkandidat blir kanske Hillary Clinton. Inte fullt så kompromissobenägen som Barack Obama, men inte långt ifrån. Hon skulle dessutom tillträda vid en ålder då det brukar vara normalt att dra sig tillbaka, hon har fyllt 69 vid dagen för nästa presidentval. Republikanerna har ingen given kandidat. Både John McCain och Mitt Romney är äldre än Hillary Clinton (om än med en hårsmån för Mitt). En rad tänkbara kandidater har dykt upp, men ingen har fått riktigt lyft under vingarna. Antingen har de gjort någon blamage eller så har de inte kunnat entusiasmera väljarna.
Det amerikanska systemet har tjänat nationen i mer än 200 år, men just nu ser det ut som om systemet har gått i baklås.
I Iowa vann republikanen Joni Ernst sedan tidigare demokratiske senatorn Tom Harkin pensionerat sig
I North Carolina slog republikanen Thom Tillis ut demokratiska senatorn Kay Hagan
I Arkansas slog republikanen Tom Cotton ut demokratiske senatorn Mark Pryor
I Colorado slog republikanen Cory Gardner ut den demokratiske senatorn Mark Udall
I Montana vann republikanen Steve Daines sedan tidigare demokratiske senatorn Max Baucus pensionerat sig
I South Dakota vann republikanen Mike Rounds sedan den tidigare demokratiske senatorn Tim Johnson pensionerat sig
I West Virginia vann republikanen Shelley Moore Capito sedan den tidigare demokratiske senatorn Jay Rockefeller pensionerat sig
I Alaska leder republikanen Dan Sullivan rösträkningen före demokratiske senatorn Mark Begich
I Louisiana krävs det minst 50 procent av rösterna för att bli vald. Det blir en andra valomgång i december mellan demokratiska senatorn Mary Landrieu (42%) och republikanen Bill Cassidy (41%) (en tredje kandidat, också en republikan, fick 14%, vilket gjorde att ingen av kandidaterna fick 50 procent av rösterna).
I Virginia behåller troligen den demokratiske senatorn Mark Warner i Virginia sin plats (han leder med 49,1 mot 48,4 procent).
Demokraterna tog inte en enda senatsplats från Republikanerna.
Republikanerna tog minst sju, troligen nio, platser från Demokraterna. Republikanerna har nu 52 platser mot Demokraternas 45, med Alaska, Louisiana och Virginia kvar att räkna.