2014 har kallats “supervalår”, eftersom det är val både till Riksdagen och Europaparlamentet. Det sker bara vart tjugonde år, eftersom mandatperioden är fem år för Europaparlamentet och fyra år för Riksdagen. Valet till Europaparlamentet är först, den 25 maj.
Svenska folket är genuint ointresserat av Europaparlamentet, detta trots att besluten i Bryssel ofta har större betydelse för det dagliga livet än besluten i den egna kommunens fullmäktige. Kommunens beslutsfattande är kringgärdat av statliga bestämmelser och statens beslutsfattande är kringgärdat av EU-direktiv. Till och med så genuint lokala frågor som vilken typ av däck som ska få användas på Hornsgatan i Stockholm anses av förbudsivrarna vara en självklarhet, med hänvisning till EU-beslut! (Den som besökt Aten, Rom, Birmingham och Katowice har svårt att förstå att EU kan ha synpunkter på luften i Stockholm, men det har de!)
Men svenska folket tror alltså inte på Europa-valets centrala betydelse. I valet 2009 var valdeltagandet 45,5 procent och i valet 2004 var det 37,9 procent. I senaste riksdagsvalet var valdeltagandet 84,6 procent.
Svenska folket tycks inte heller vara så låst av sina normala partisympatier i valet till Europaparlamentet. Kombinationen lågt valdeltagande och mindre bundenhet öppnar fältet för udda enfrågepartier. Vid valet 2004 fick Junilistan 14,5 procent av rösterna och 3 av 19 platser i Parlamentet. Vid valet 2009 åkte Junilistan ut med 3,6 procent, men istället kom Piratpartiet in med 2 av 20 platser och 7,1 procent av rösterna. Junilistan var 2004 ett EU-skeptiskt parti med tunga kandidater som representerade de två politiska blocken med varannan kandidat (med tre platser blev det dock två från vänstersidan och en från högersidan som tog plats i parlamentsgruppen, högermannen, Lars Wohlin, gick dessutom under mandatperioden över till Kristdemokraterna och vid valet 2009 representerades Junilistan huvudsakligen av vänstersidan). Piratpartiet deklarerade innan valet 2009 att man själva bara hade en politisk linje i frågor som rörde personlig integritet och datapolitik. I övriga frågor skulle man konsekvent rösta med det Europa-parti som man anslöt sig till. Man vägrade dock i förväg tala om vilket parti detta skulle bli. De visade sig att den Gröna gruppen “betalade” mest för att få ytterligare två svenska röster och därför har Piratpartiet under sina fem år i Bryssel konsekvent röstat för en lång rad extremistiska regleringsförslag, som lyckligtvis sänkts av den kompakta majoriteten av mer sansade företrädare för de konservativa och socialdemokraterna.
Under mandatperioden 2004-2009 var det för övrigt inte enbart Lars Wohlin som lämnade sin ursprungliga partigrupp. Också den ena av de två folkpartisterna, Maria Carlshamre (senare Robsahm), lämnade partiet. Hon gick över till extremistsekten Feministiskt Initiativ, sedan Folkpartiet sagt att de inte ville representeras av en person som dömts för ekonomisk brottslighet (Maria Carlshamre dömdes till villkorlig dom och 40.000 kronor i böter för bokföringsbrott 2005).
Vid valet 2009 blev fördelningen av de 20 svenska platserna: Moderaterna 4, Centern 1, Folkpartiet 3, Kristdemokraterna 1, Socialdemokraterna 6, Vänsterpartiet 1, Miljöpartiet 2 och Piratpartiet 2.
Kristdemokraterna har representerats av förre partiledaren Alf Svensson, som med sin personliga popularitet skåpade ut partiets officiella förstanamn Ella Bohlin, som propagerade för snusförbud också i Sverige och för införande av svensk syn på alkohol och sex i EU! Moderaterna representerades av två personer som tillhörde “gammelmoderaterna”, som den nya partiledningen gärna ville skicka långt bort (förre partisekreterare Gunnar Hökmark och förre MUF-ordföranden Christofer Fjellner). Socialdemokraterna har också haft en före detta partisekreterare bland ledamöterna, Marita Ulvskog. För Folkpartiet var Marit Paulsen ett vallokomotiv, ett lokomotiv som räckte till att två mer eller mindre okända folkpartister också tog sig in i Parlamentet 2009. Övriga svenska ledamöter har Du troligen inte hört talas om (lika lite som förstanamnet på Sverigedemokraternas lista, partiet som med 3,3 procent inte blev invalt i Europaparlamentet).
Partiernas listor är inte färdiga än, sista dagen att anmäla kandidater är den 28 februari. Men det verkar inte som om det blir någon nämnvärd uppgradering av kvaliteten på kandidaterna, snarare tvärtom. Sverige kommer även fortsatt att representeras av ett B-lag i Europaparlamentet. Den enda som kan räknas som en toppolitiker i nuvarande parlamentsgrupp, Alf Svensson, kommer att pensionera sig.