Valet i Storbritannien gav de brittiska opinionsinstituten – och svenska media – en smäll på fingrarna.
David Camerons konservativa parti fick egen majoritet, som till och med kommer att stå emot en del förluster i fyllnadsvalen framöver, något som hör till det normala för en sittande regering. Regeringen kan förutom de egna 331 mandaten också räkna med stöd från Demokratiska Unionistpartiet från Nordirland med 8 platser. Parlamentet har 650 medlemmar och det behövs alltså 326 röster för majoritet – i praktiken något färre eftersom de 4 valda ledamöterna för Sinn Fein i Nordirland inte kommer att resa till Westminster.
Camerons valseger är inte minst viktig för oss som vill ha ett EU som inte lägger sig i för mycket och som säger stopp och belägg för kontinentomfattande socialistiska regleringar. De ändrade regler inom EU som Cameron vill förhandla fram är i de flesta fall sådana som även Sverige bör haka på. Det är bättre att besluten fattas i London och Stockholm istället för i Bryssel. Ännu bättre är dock naturligtvis om de viktiga besluten kan fattas hemma vid köksbordet, utan politisk inblandning.
Storbritanniens ekonomiska utveckling har gjort David Cameron till en värdig segrare. Den brittiska ekonomin har utvecklats starkt i ett Europa där krisen har pågått sedan 2009. Inkomsterna ökar och arbetslösheten är låg. Cameron har också tillhört den grupp nordeuropéer som önskat en mer balanserad utveckling i EU. Som företrädare för ett av de stora EU-länderna har Storbritanniens inställning i många frågor varit avgörande. Det har inte räckt med att Sverige, Polen, Nederländerna och de baltiska staterna drivit en egen linje, först med Storbritanniens starka ställning har det verkligen gett effekt i Bryssel, i konfrontation med glada slösare och socialister som Francois Hollande i Frankrike, för att inte tala om Alexis Tsipras i Grekland.
Labour gjorde självmål genom att i en medlemsomröstning utse den vänsterradikale Ed Milliband till partiledare. Nu har han avgått. Hade medlemmarna i Labour i medlemsomröstningen istället valt Eds betydligt mer balanserade bror David till partiledare är det inte säkert att David Cameron klarat valet. David Milliband, som flyttade till USA efter förlusten i partiledarvalet, är nu tillbaka i Storbritannien och en möjlig kandidat att efterträda sin bror som partiledare.
Valresultatet lämnar en del övrigt att önska om det brittiska valsystemet. Valet gav visserligen en fungerande majoritet i parlamentet för de konservativa, men partiet fick trots allt bara 37 procent av rösterna. Groteskt underrepresenterade blev Nigel Farages EU-kritiska parti UKIP (United Kingdom Independence Party) som bara fick en enda plats i parlamentet med 3,9 miljoner röster – 13 procent av de avgivna rösterna. Partiet fick nästan lika många röster som Sveriges tre största partier (S, M och SD) fick tillsammans i den gångna höstens riksdagsval! I Europaparlamentet har partiet 22 av Storbritanniens 73 platser (hela Sverige har 20 platser). Lika groteskt överrepresenterade blev vänsterradikala Scottish National Party med fem procent av rösterna och 9 procent av platserna i parlamentet. SNP blir tredje största parti i parlamentet, trots att de bara blev nummer fem när man räknar rösterna. Fjärde största parti, Liberaldemokraterna, fick också dålig utdelning på sina röster, 8 procent av rösterna gav 1 procent av platserna i parlamentet.
Liberaldemokraternas viktigaste krav vid koalitionsförhandlingarna 2010 var ändringar i valsystemet. Men det kravet fick man inte igenom, både de konservativa och Labour slår vakt om majoritetsvalet. Liberaldemokraterna gjorde ett tapp från 56 till 8 platser i parlamentet vid årets val, men fick trots allt en jämfört med UKIP skaplig utdelning på sina 2,4 miljoner röster.