Denna vecka presenterar vi några fakta kring det amerikanska presidentvalet, fakta som knappast kommit fram i svenska media.
Ännu ej klart vem som fått flest röster
Det har hävdats att Al Gore fick 49 procent av rösterna mot George W. Bush 48 procent. I själva verket är inte rösterna färdigräknade än. En rad poströster återstår i delstater som Kalifornien och Oregon (samt några få i bland annat Florida). I avvaktan på att dessa röster räknas är det svårt att avgöra vem som får flest röster. De senast tillgängliga siffrorna gav Al Gore 48,3 procent mot 48,1 procent för George W. Bush, men inemot två procent av rösterna var då oräknade.
Den speciella valsedeln i delar av Palm Beach County kom till på demokraternas initiativ
Valsedlarna varierar mellan olika valdistrikt. Till skillnad från i Sverige upptas alla registrerade kandidater på samma valsedel (alla får därmed lika chans, i Sverige har småpartier svårt att ställa upp med de tiotusen valsedelsutdelare som behövs), där väljaren ska markera en kandidat för varje val. I Florida sker det genom att trycka ut en perforering. Demokraterna begärde att valsedeln i delar av Palm Beach skulle tryckas i extra stor stil för att de många pensionärerna säkert skulle kunna läsa valsedeln. Det gällde ungefär 30.000 valsedlar i vissa valdistrikt. I övriga valdistrikt i Palm Beach County, med 410.000 röstande, trycktes valsedlarna med normal stil. När stilen gjordes större måste förteckningen över kandidater delas upp på två spalter. Men perforeringarna behölls i en kolumn. Till varje perforering gick en tydlig pil från ett kandidatnamn. Valsedeln kan vara svår att tillgodogöra sig direkt. Men det är svårt att tänka sig att någon utan att titta närmare på valsedeln skulle välja just Pat Buchanans perforering istället för Al Gores. Och tittar man ordentligt på valsedeln och pilarna är det omöjligt att göra fel. Valsedeln hade designats av demokraten Theresa La Pore. Den hade framlagts för partierna, där ingen gjorde några invändningar och den hade kungjorts på officiella anslagstavlor och i annonser. Ingen gjorde några invändningar före valet.
Maskinell eller manuell räkning?
Eftersom röstsedlarna ska markeras genom att stansa ut en perforering är det möjligt att maskinellt läsa rösterna. Det är också möjligt att någon misslyckats med att stansa ut perforeringen. I oklara fall blir det naturligtvis en skönsmässig bedömning (bilder cirkulerar hur valgranskare lyfter valsedlare mot ljuset för att spåra ett eventuellt försök till utstansning). En maskin läser mer exakt och utan att påverkas av vilken kandidat som fått markeringen.
Palm Beach County har många registrerade reformpartister
I USA kan man i röstlängden registrera sig som Demokrat, Republikan eller vad man nu önskar. Det är också möjligt att registrera sig som oberoende. Det är fritt fram att rösta på en annan kandidat än den som företräder det parti man registrerat sig för. Men i primörval och liknande får man i de flesta delstater rösta bara på kandidater i det egna partiet. Palm Beach County hade enligt valmyndigheterna 16.695 personer registrerade som Reformpartister – vilket inte var minnen från Ross Perots kandidatur för fyra och åtta år sedan. Antalet registrerade Reformpartister i Palm beach County ökade med 110 procent sedan 1996. I nästa county, Broward County, fanns bara 476 registrerade reformpartister, och där var ökningen sedan förra valet bara 38 procent. Det är mot den bakgrunden anmärkningsvärt att Pat Buchanan bara fick 3407 röster i Palm Beach County.
Antalet underkända röster ökade
Antalet underkända röster ökade. Men redan 1976 (då Clinton vann i Florida) var 14872 röstsedlar i Palm Beach County underkända för att de markerade mer än en kandidat eller ingen kandidat. I år var det något fler som blev underkända, cirka 19.000, vilket svarar väl mot det ökade valdeltagandet.
Utlandsrösterna kan avgöra
Efter den andra sluträkningen i Florida (ytterligare en omräkning görs manuellt i fyra counties) leder George W. Bush med 331 röster (329 eller 327 enligt andra uppgifter). Då är poströster från utlandet (“absentee votes”) oräknade. Vid valet 1996 delades ungefär 30.000 “absentee ballots” ut, men bara 2.300 avgav sin röst. En betydande del av dessa röster var avgivna av militärer med utlandstjänst. Av de 2.300 rösterna 1996 fick den republikanske kandidaten Bob Dole 54 procent, trots att Bill Clinton tog hem Florida med 7 procent av rösterna (Ross Perots Reformparti tog nära tio procent). I år skulle man därför kunna tro att det borde bli en överlägsen Bush-seger bland poströsterna. Men så enkelt är det inte. Demokraterna har satsat speciellt på att nå amerikaner bosatta i Israel. Eftersom Al Gores vicepresidentkandidat Joseph Lieberman är jude har man trott att det borde finnas extra goda möjligheter att vinna röster för demokraterna i Israel. Utlandsrösterna ska för att räknas vara valmyndigheten tillhanda senast tio dagar efter valet, dvs senast den 17 november klockan 17.00 lokal tid (23.00 svensk tid). De måste vara poststämplade senast den 7 november.
Fler delstater med tunna marginaler
Mest uppmärksamhet har ägnats åt Florida eftersom marginalen där varit liten och Florida i sig kan helt vända majoritetsförhållandena. Men det finns flera andra delstater med hårfina marginaler, där det är demokraterna och inte republikanerna som haft den lilla marginalen på sin sida:
I New Mexico med 5 elektorsröster vann demokraterna med mindre än 7000 rösters marginal – efter ytterligare granskning har valmyndigheten tagit tillbaka uppgiften och väntar nu på slutgranskningen
I Wisconsin med 11 elektorsröster vann demokraterna med mindre än 6000 rösters marginal
I Iowa med 7 elektorsröster vann republikanerna med mindre än 5000 rösters marginal
I Oregon med 7 elekorsröster vann demokraterna – när åtskilliga röster är oräknade – med drygt 3000 rösters marginal
Valfusk i Chicago gav Kennedy segern 1960
I valet 1960 kontrollerades Chicago av borgmästaren Richard Daley. Han tvekade inte att tillgripa ytterst tvivelaktiga metoder för att genomdriva sin linje. Författaren Hersh fick Pullitzer-priset för sin bok “The Making of the Camelot” som beskrev hur John F. Kennedy genom Daleys skumraskmetoder lyckades vinna över Richard Nixon. Det ahndlade bland annat om att döda röstade. I det officiella slutresultatet vann Kennedy med mindre än 100.000 rösters marginal i hela USA och marginalen var väl inom ramen för Daleys valmanipulationer i den avgörande delstaten Illinois. Nixon avstod från att göra rättssak av valfusket, eftersom han menade att landet måste ha en president och att han var skyldig nationen detta istället för att börja driva en process som skulle dra ut på månader. Nixon blev senare (1968) vald till president. Demokraternas valgeneral idag heter William Daley…
Det har hänt förr att en person valts till president med en minoritet av väljarkåren bakom sig
Det har tre gånger tidigare inträffat att en person valts till president med en minoritet av den sammanlagda väljarkåren bakom sig. Anledningen till det amerikanska valsystemet och dess stora vikt vid utfallet i de olika delstaterna är att ingen ska kunna “sätta sig” på en region. En person måste ha stöd från skilda delar av landet för att kunna bli president. Senast en president valdes med en minoritet av väljarna bakom sig var när republikanen Benjamin Harrison 1888 besegrade demokraten och sittande presidenten Grover Cleveland, trots att Cleveland fått 96.000 fler röster än Harrison. Cleveland tog revansch i valet 1892 och besegrade då Harrison och återtog presidentposten.
”Skräckvalet” 1876
Rutherford B. Hayes valdes 1876 till president med en rösts marginal i elektorsförsamlingen. Men valet kunde genomföras först efter fyra månaders intensiva konflikter och den avgående presidenten fick ”sitta över tiden” en och en halv månad.
Republikanen Rutherford Hayes trodde på valdagen att han förlorat valet till den demokratiske kandidaten Samuel Tilden. Men redan dagen efter började man sätta igång med en rad processer om valfusk som kom att lamslå USA i fyra månader.
När rösterna var färdigräknade ledde Tilden med 250.000 röster. Men elektorsförsamlingens majoritet var beroende av utfallet i Louisiana, South Carolina och Florida. Dispyten gällde bland annat de svartas röster där republikanen Hayes stod på de svartas ”sida” (Lincoln var ju republikan). Oenigheten om elektorsförsamlingen skulle så småningom lösas av ett kongressutskott, där man röstade helt efter partilinjerna. Hayes linje vann med åtta röster mot sju och därefter kunde elektorsförsamlingen välja Hayes med 185 röster mot 184.
Det skedde först den 2 mars och två dagar senare installerades Hayes som president – den absolut sista dagen som konstitutionen tillåter en presidentinstallation. Ulysses Grant hade då varit president på övertid i flera veckor.
Anklagelser om valfusk förekom flitigt från bägge sidor, men inga rättsliga processer drevs. Tilden beslöt sig för att acceptera nederlaget i nationens intresse.
Kan elektorer byta sida?
I ungefär en tredjedel av delstaterna är elektorerna enligt lag skyldiga att följa vad som fastställts på valsedeln. I två tredjedelar av delstaterna har elektorerna en friare ställning, men eftersom elektorerna är valda för att utse en viss presidentkandidat och vanligen har nära koppling till det egna partiet får man utgå från att partibyte bara sker i undantagsfall, när något avgörande hänt efter valet. Under senare år har elektorer avvikit från den utlovade linjen vid tre tillfällen. Vid presidentvalet 1988 fick den demokratiske kandidaten Michael Dukakis bara 111 av de 112 röster han vunnit. Den sista rösten gick till Dukakis egen vicepresidentkandidat Lloyd Bentsen (det var redan innan elektorsomröstningen klart att George Bush – den äldre – skulle vinna presidentposten). Vid presidentvalet 1976 avgavs en röst på Ronald Reagan, som förlorat Republikanernas primärval till den sittande presidenten Gerald Ford. Jimmy Carter vann presidentvalet och det hade han gjort även om Ford fått alla röster han vann i elektorsvalet. Vid presidentvalet 1972 avgavs en röst på libertarianernas presidentkandidat John Hospers. Det var republikanernas Richard Nixon som missade den rösten, men han vann presidentposten ändå med överlägsen marginal – han tog hem alla delstater utom två.
Elektorskollegiets roll
Om ingen kandidat får 50 procent av rösterna i elektorsförsamlingen går valet vidare till Representanthuset, som får välja mellan de tre kandidater som fått flest röster i elektorsförsamlingen. Vid en sådan omröstning får varje stat bara en röst. Delegaterna i delstaten samlas och avger en gemensam röst. John Quincy Adams blev vald på detta sätt 1824.