Varje år utvandrar cirka 40.000 personer från Sverige. Hälften av utvandrarna är födda i utlandet och de flyttar ofta hem till sina ursprungsländer. Men den andra hälften är födda i Sverige. Under 2006 var det 19.971 i Sverige födda som lämnade landet. En normal årskull är på cirka 100.000 personer. En femtedel av en årskull flyttar varje år utomlands! Visserligen kommer en del tillbaka, men “nettoförlusten” ökar kontinuerligt. Under femårsperioden 2002-2006 växte underskottet kontinuerligt:

Antal utflyttade minus antalet återflyttade personer födda i Sverige (Statistiska Centralbyråns statistik):

2006 7.150
2005 6.800
2004 5.167
2003 3.729
2002 2.344

Under 1800-talets sista decennier och 1900-talets första var utvandringen ett uppmärksammat problem. Sverige kunde inte föda den växande befolkningen. Den politiska och religiösa likriktningen gjorde att många lämnade landet för att få andas friheten – i framförallt USA. Det var ofta de mest dynamiska och initiativrika som flyttade. Och de som kommit på kant med enhetsstaten i form av fogde, länsman och kyrkoherde.

Idag diskuteras ofta invandringen. Men det är tyst om utvandringen. Samtidigt som tiotusentals initiativrika människor flyttar till Sverige varje år, flyttar tiotusentals initiativrika härifrån. Skillnaden är att de som kommer hit till stor del anlitar professionella flyktingsmugglare för att ta sig förbi gränskontrollen (de som får uppehållstillstånd saknar till 93 procent papper som ens visar identiteten, proffsen vet att de som har papper till övervägande delen skickas tillbaka, medan de som saknar papper till övervägande delen får stanna kvar). För att lyckas ta sig till Sverige måste man fiffla och betala rejält. Det är inga fattiglappar som beger sig till Sverige. Även om de kanske är fattiga när de kommer fram.

Om vi bortser från några få som fifflar sig in i USA är den stora delen av de som lämnar Sverige sådana som flyttar med legala papper. De är initiativrika, men inga fifflare. De tycker att den svenska kulturen är för trång för den som inte är anpassad till sosse-samhället (om än ibland med så kallad moderat ledning), att den svenska ekonomin är för begränsad för den som vill tjäna pengar, att Sverige är för inskränkt för den som inte har en strömlinjeformad kompetensprofil. Att Sverige fryser ut dem som har avvikande åsikter. Det är ofta de bästa som flyttar. Det är människor som har skaffat sig en bra utbildning på svenska skattebetalares bekostnad. Anledningen är inte sällan att det svenska samhället ställer sig avvisande till dem som har just de egenskaperna som gör att man står ut som entreprenör eller kulturperson (allmänheten tar visserligen till sig de som är framgångsrika inom sporten, men skattemyndigheten säger entydigt: “Stick! Stannar du här tar vi alla pengar du tjänar”)
Det är dags att ta upp utvandringen som ett allvarligt samhällsproblem.