I 5 kapitlet 1§ i lagen om Sveriges Riksbank heter det “Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel”. Både företag och myndigheter tar lätt på den paragrafen. Det är nämligen accepterat att ett företag tillkännager att det vägrar att ta emot kontanter. Då sker transaktionen efter en överenskommelse mellan parterna att inte använda det lagliga betalningsmedlet och sådana får vem som helst ingå (och ett företag har rätt att vägra sälja till den som inte vill betala på det sätt som passar företaget). Dock har en nitisk medborgare som vägrades betala kontant för ett sjukhusbesök fått rätt i domstol mot landstinget. En myndighet måste acceptera lagliga betalningsmedel.
Riksbanken hade tidigare (också enligt lagen om Sveriges Riksbank) ansvaret för försörjningen med kontanter i landet. Enligt en ändring av lagen kan detta ansvar nu överföras till företag som sköter det i samverkan med Riksbanken. Riksbankens tidigare depåer är nedlagda och ersatta med centraler som hanteras av Loomis och G4S (ett tredje företag, Panaxia, gick i konkurs sedan man lånat från kundernas kontantkassor för den löpande driften, tusentals butiker blev blåsta på flera dagskassor i samband med konkursen, sammanlagt gick 475 miljoner kronor förlorade).
Bankerna har successivt minskat på kontanthanteringen. Länge har dock Handelsbanken stått emot och hävdat sin ställning som en “riktig bank”, det vill säga en bank som hanterar pengar. Men i och med att staten bestämt att det är bankerna som ska stå för en stor del av kostnaden för utbytet av Sveriges samtliga sedlar har även Handelsbanken gett upp och nyligen förklarat att sjuttio av bankens 460 kontor numer är kontantlösa.
Finansinspektionen jagar banker som hanterar kontanter med blåslampa. Enligt penningtvättslagen är det nämligen skumt att ha kontanter och den som kommer till banken med sedlar blir genast misstänkt och “förhörd”. Tidigare räckte det med en fråga varifrån pengarna kom (“jag har sålt en moped på Blocket” kunde räcka som svar), men nu kräver bankerna allt oftare kvitton även för förhållandevis blygsamma belopp. Finansinspektionen har utdömt böter både för ForexBank och Nordea för att de inte varit tillräckligt oförskämda mot sina kunder. I bägge fallen har Finansinspektionen förklarat att det varit på gränsen att tillståndet dragits in. Bankerna rättar sig efter order från Finansinspektionen som har makten att sparka ledande befattningshavare och utdöma böter på upp till 50 miljoner kronor, ett belopp som från och med i år höjs till cirka 5 miljarder (!) för de fyra storbankerna, samt även dra in tillståndet att driva verksamhet. Det finns exempel på gamla tanter som kommit med några hundralappar och vägrats att sätta in dem på sitt eget konto för att de inte har kvitto på varifrån pengarna kommer (ett belagt sådant exempel är just från Nordea i Uppsala). Nordea och de andra anpassar sig till Finansinspektionens krav! Vi medborgare betraktas som skurkar av dem som borde se oss som viktiga kunder!
Men från Riksbanken låter det annorlunda än från Finansinspektionen. Riksbankschefen Stefan Ingves har hotat med att ställa krav på att bankerna ska hantera kontanter, något som snabbt skulle leda till nedläggningen av hundratals bankkontor, särskilt på mindre orter.
Pengar har varit betalningsmedel i tusentals år och är en av människans viktigaste uppfinningar. Pengar har lett till enorm ekonomisk tillväxt. All ekonomisk tillväxt sedan stenålderns slut har vi främst pengarna att tacka för. Pengar var inledningsvis detsamma som metall, men blev med tiden kontrollerad och av staten stämplad metall (mynt) och för några hundra år sedan sedlar. Idag har vi en rad andra betalningsmedel i form av plastkort, internetbanker, Swish, PayPal, Bitcoin med mera. Men fortfarande är sedlar en viktig ingrediens för en fungerande ekonomi. Nog så viktigt är att sedlar är universella och kan överlåtas enkelt utan annan kontroll än att du bedömer att sedeln är äkta (och vet att den som förfalskar en sedel döms till stränga straff av staten). Du vet också att en sedel inte registreras individuellt och att ingen kan spåra vad du använt dina sedlar till. Det behöver ju inte alls vara något olagligt för att du inte ska vilja att hackare ska komma åt vad du använt dina pengar till – du kan bli ett offer för utpressning om du som fackpamp gått på krogen, om du som ordförande i en nykterhetsförening handlar på Systemet eller om du hjälper din älskarinna med hyran. För att inte tala om du skulle göra något olagligt som att köpa sex eller hembränd sprit. Ett samhälle där minsta lilla felsteg kan leda till social ruin är inte ett samhälle som vi vill leva i.
Försvinner sedlarna kommer snabbt mer dubiösa betalningsmedel som Bitcoin att vinna terräng. Bitcoin är ett system uppbyggt på ett dataprogram utvecklat av en okänd japan. Sedlar som utgetts under kontroll av en riksbank och med allmänhetens insyn inger betydligt större förtroende än en till namnet okänd japansk programmerare. Även om det är klart att många stater genom åren manipulerat valutor och inte minst sedlar. Men till slut får en sådan skurk kasta in handduken, i Zimbabwe finns inte längre några inhemska pengar utan bara dollar och sydafrikanska rand. Vad vet vi om “Satoshi Nakamotos” egentliga syften eller vilka manipulationsmöjligheter som finns i systemet. Gammeldags sedlar framstår vid en jämförelse som “kassaskåpssäkra”, även om vi väl känner till fenomen som 1920-talets hyperinflation i Tyskland.
Finansinspektionens ansträngningar att underminera kontanternas användbarhet hotar den personliga integriteten genom att banker och myndigheter kommer att få full insyn i allt du gör med dina pengar. Har du tjänat ihop dina pengar hederligt är det en grundläggande rättighet att du ska få spendera dem fritt utan att näsvisa myndigheter, eller företag/banker som tvingats till det av myndigheterna, skaffar sig insyn i sådant som de inte har med att göra. I konflikten mellan Finansinspektionen och Riksbanken bör du hålla på Riksbanken!