I Turkiet monterar man successivt ner demokratin och yttrandefriheten. Det styrande AKP-partiet skaffar sig alltmer oinskränkt makt. Senast avskaffas den parlamentariska immuniteten för att kunna åtala misshagliga parlamentsledamöter från det kurdvänliga partiet HDP. 50 av 59 parlamentsledamöter för HDP förväntas bli åtalade.
Ändå förhandlar EU för fullt med Turkiet och erbjuder bland annat visumfrihet för turkiska medborgare i utbyte mot att Turkiet återtar båtflyktingar som kommit till Grekland. Hittills har man krävt att Turkiet ska genomföra ett antal åtgärder för att skydda de mänskliga rättigheterna för att avtalet ska träda ikraft. Men de kraven verkar hamna alltmer i bakgrunden. Den turkiske premiärministern Ahmet Davutoglu, som stått i centrum för förhandlingarna med EU, fick i förra veckan sparken av president Recep Tayyip Erdogan. Istället tillsattes den Erdogan-lojale Binami Yildirim som premiärminister. Den allmänna uppfattningen är att Erdogan misstyckt till Davutoglus något mer kompromissvilliga attityd gentemot EU. Inte desto mindre fortsätter EU samtalen med Turkiet om visumfrihet, trots att Turkiet inte uppfyller kraven på mänskliga rättigheter.
Turkiet, som förhandlat om medlemskap sedan 2005, har sedan dess förlorat alltmer av det som är grunden för medlemskap i EU, ett demokratiskt samhällsskick.
Samtidigt som EU-kommissionen gullar med Turkiet ägnar man stora ansträngningar åt att lägga sig i ett av medlemsländernas inre angelägenheter. Polen har i fria val fått en ny regering som är mer EU-kritisk än den tidigare och som dessutom har genomfört en del förändringar i hur den polska författningsdomstolen fungerar och hur polsk statlig radio och TV ska styras. EU-kommissionen misstycker till ändringarna, trots att de på inget sätt underminerar de demokratiska grundprinciperna i Polen. Polen har varit medlem i EU sedan 2004. Igår åkte EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans till Warszawa för att läxa upp premiärminister Beata Szydlo.
Enligt den så kallade subsidiaritetsprincipen ska de politiska besluten fattas på så låg nivå som möjligt, det vill säga så nära folket som möjligt. Kommuner i första hand, landsting, nationer och i sista hand EU i Bryssel. Nu förvandlas polsk inrikespolitik till en EU-fråga. Ändringar för författningsdomstolen i Polen blir plötsligt en europeisk fråga, eftersom dess eventuellt alltför regeringsvänliga inställning hindrar den EU-vänliga oppositionen att stoppa lagförslag. I Sverige, som har en EU-vänlig regering finns det inte ens någon författningsdomstol. Och mot det protesterar inte Bryssel det minsta.
Subsidiaritetsprincipen tillämpas med betydande slagsida.