Det blev regeringsskifte i Tyskland. Efter 16 år med Helmut Kohl vid rodret tar Gerhard Schröder över. Schröder umgicks i sin ungdom i de sämsta kretsar, de marxistiskt troende JUSOS (motsvarigheten till SSU) och han var förvisso troende själv. Men med åren har han tänkt om och står nu för sans och förnuft i det socialdemokratiska partiet. Partiordföranden Oskar Lafontaine (som inte var kandidat till kanslersposten) är betydligt mer vänsterorienterad. Schröder sitter själv i några stora företags styrelser och han anses vara både reform- och näringslivsvänlig. Raka motsatsen till de gamla socialdemokratiska betonghäckarna alltså. Bland de viktigaste punkterna på socialdemokraternas valprogram fanns sänkta företagsskatter! I Tyskland är nämligen bolagsbeskattningen fortfarande på nivån 45-50 procent, där den också låg i Sverige för tio år sedan. Idag är den svenska bolagsskatten 28 procent, men riktigt så långt vill inte de tyska socialdemokraterna gå.
Det som en gång var det tyska undret har märkbart tappat farten under de senaste åren. Visst har den tyska återföreningen kostat på, men det är inte hela förklaringen. Tyskland har varit märkbart obenäget att genomföra de viktiga strukturreformer som först gjordes i USA och Storbritannien under Ronald Reagan och Margaret Thatcher. Att rensa upp i felaktigt utformade sociala förmåner, att underlätta för företagsamhet och ansvarstagande och att privatisera statliga verksamheter. Reformerna har fått efterföljare i många länder, också i viss begränsad utsträckning i Sverige. Men inte i Tyskland. Där ligger det sociala skyddsnätet fortfarande på en nivå långt över vad det var i Sverige när det var som finmaskigast för tio år sedan. Kohl har varit låst av den tyska konservativa traditionen, från Bismarck och framåt att staten ska vara en storpappa för alla.
Inom utrikespolitikens område har Kohl varit att lita på. Inget flirtande med kommunistdiktaturer där. Men när det gäller ekonomin har han inte gått i frontlinjen. Naturligtvis har inte socialdemokraterna gjort det heller, det är bara på några få områden, som till exempel bolagsskatten som partiet gjort det. Istället är det det lilla liberala partiet FDP som stått för modernt ekonomiskt tänkande. Vilket knappast gett någon större utdelning (6 procent) i Förbundsdagsvalet.
Nu hamnar EU i den bekymmersamma situationen att det sitter socialdemokrater i tretton av femton regeringar (bara Spanien och Irland har borgerliga regeringar, några länder har koalitioner över blockgränsen). Argumenten för ett utträde ur EU blir onekligen starkare efter det som hänt i Tyskland.