I veckan var det ett år sedan jordbävningen i Japan. Märkligt nog handlade inte återblickarna om den primära katastrofen och vilka lärdomar vi kan dra av den. Nästan allt handlade om den sekundära katastrofen, de tre havererade kärnkraftverken i Fukushima.
Några fakta behöver vi ha klara för oss:
Antal döda människor:
På grund av jordbävningen och tsunamin, främst drunknade: 20 000.
På grund av kärnkraftverken i Fukushima: 0.
Antal förstörda byggnader:
På grund av jordbävningen och tsunamin: 125 000
På grund av kärnkraftverken i Fukushima: 0
Kärnkraftverken i Fukushima klarade en jordbävning på 9 på Richterskalan (en av de allra kraftigaste som uppmätts, sannolikt den tredje kraftigaste som inträffat under de år då det gått att mäta jordbävningar). De stängdes av automatiskt och trots att krafttillförseln upphörde fungerade nödkylningen i 40 minuter. När sedan tsunamivågorna dränkte kraftverken upphörde nödkylningen att fungera, sedan också reservkraften slagits ut. Det blev partiella härdsmältor, men i motsats till hur det var i Tjornobyl fanns det fungerande reaktorinneslutningar, så härdsmältorna har inneslutits av säkerhetsåtgärderna. Vad de gamla kärnkraftverken i Fukushima saknade så var det filter som skulle ta hand om radioaktiviteten vid en härdsmälta (sådana finns vid svenska kärnkraftverk).
Kostnaderna för att rensa upp efter de havererade kärnkraftverken blir stora, men bara en bråkdel av kostnaderna för att rensa upp efter jordbävningen och tsunamin.
Nyhetsvärderingen har inte koncentrerat sig på det väsentliga i den japanska katastrofen.