Svininfluensan är välkänd inom medicinen sedan 1930-talet. Den är vanlig hos grisar, men drabbar också människor. Svininfluensan 2009 är en ny variant av den gamla svininfluensan, som fått beteckningen H1N1. I april i år bröt influensan ut i Mexiko och 80 personer avled. Världshälsoorganisationen trappade snabbt upp sin larmorganisation och redan den 11 juni klassades influensan vara på högsta nivån, 6, och uppfylla kriterierna för en “pandemi”. En sådan har inte förekommit på 41 år (då var det “Hongkong-influensan”). Samtidigt visade det sig att influensan i andra länder var långtifrån så dödlig som i Mexiko. Några enstaka dödsfall har inträffat. Men innan det stod klart hade svenska staten beställt 18 miljoner vaccindoser (det gjordes en vecka efter att WHO förklarat att det handlade om en pandemi). Men pandemin handlade mer om hur snabb spridningen var, inte hur farlig sjukdomen var.
Staten har alltså beställt två doser per person i Sverige – från spädbarn till hundraåringar. Leverantören är läkemedelsbolaget GlaxoSmithKlein. Redan 2005 beslöts att inte bygga upp någon tillverkningskapacitet i Sverige. Det var för dyrt och i Sverige saknades tillräcklig kompetens. En ny fabrik skulle kosta en halv miljard att bygga. Vaccinet och kostnaderna omkring uppskattas nu till 3 miljarder kronor, vilket är mycket pengar i en lågkonjunktur när statens budgetunderskott går i taket. Dessutom har staten genom åren betalat GSK för att de garanterar leveranskapacitet.
Det säger sig också självt att en sådan vaccinationskampanj är omöjlig att genomföra utan att inrätta en polisstat. Och Sverige har inte ens 20.000 poliser, så det finns inga förutsättningar för att inrätta den polisstaten här och nu. Miljoner och åter miljoner doser kommer att ligga outnyttjade eller i bästa fall säljas till utlandet. Men myndigheter som får chansen att tillgripa en undantagslagstiftning som ger dem en viktig roll i samhället griper chansen när den bjuds. Och de saknar helt förmågan att justera igångsatta planer när verkligheten inte utvecklas enligt de värsta katatrofscenarierna.
Nu lanseras ett helt nytt vaccin som inte testats ordentligt. Det är förenat med betydande risker. Det finns naturligtvis också risker med att inte göra något mot en annalkande pandemi. Räknar man antalet dödsfall är det osäkert om vaccinationsporgrammet eller pandemin förorsakar flest offer. Det får vi aldrig veta. När det gäller de ekonomiska konsekvenserna av en pandemi kan det självklart innebära ett stort produktionsbortfall i samhället. Om sjukdomen sprids mångdubbelt så brett som de vanliga influensaepidemierna. Hittills finns det inget som tyder på att så blir fallet.
Myndigheterna har snabbt reagerat med det tyngsta artilleriet. På skattebetalarnas bekostnad. När situationen ser bättre ut än vad man befarat saknar man förmåga att tänka om.
Ron Paul, republikansk kongressledamot och presidentkandidat för det libertarianska partiet 1988 (han fick 0,5 procent av rösterna), är mycket kritisk mot de vaccinationsprogram som planeras i USA. Paul är själv läkare och han var en av endast två som röstade emot ett vaccinationsporgram som lanserades i samband med ett utbrott av svininfluensan (av just varianten H1N1) i USA 1976. Den andre som röstade nej var Larry McDonald, också han läkare. Larry McDonald omkom i samband med Sovjets nedskjutning 1983 av KAL007, en civil koreansk jumbojet med 269 passagerare ombord över Stilla havet – alla 269 dog. Enligt Paul var det en person som dog i influensan 1976, men fler än 25 som dog av vaccinationerna. Sammanlagt vaccinerades 40 miljoner människor, trots att influensan aldrig spred sig utanför den militärbas där den först upptäckts. När biverkningarna av vaccinationsprogrammet blev uppenbara stoppades det pågående programmet. 24 procent av USAs befolkning vaccinerades innan stoppet. Ron Paul manar oss att inte rusa iväg utan stanna upp och tänka efter vilket som är det förnuftigaste alternativet.