Torskfisket har sjunkit drastiskt både i Nordsjön och Östersjön. Lösningen ska nu vara fiskestopp i Östersjön – enligt en politisk uppgörelse mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Resultatet lär bli att andra östersjöfiskare än de svenska tar hand om den torsk som finns. Ett par tusen personer, fiskare, transportörer och anställda i livsmedelsindustrin kan räknas till de arbetslösas ökande skara och det blir skattebetalarna som får stå för notan.
Frågan är dock om ett fiskestopp är någon lösning för det framtida torskfisket. Torsken kräver saltvatten för fortplantningen och Östersjön behöver tillskott av vatten från Kattegatt för att salthalten ska hålla sig på en nivå som gör att fortplantningsbetingelserna blir bra. Och tillskott av saltvatten från Kattegatt sker med oregelbundna mellanrum, kanske vart tionde år. Det var dock länge sedan strömmarna var sådana att Östersjön fick detta tillskott. Men ett fiskestopp kommer inte att lösa det problemet.
Det finns ett grundläggande ekonomiskt problem med fiskenäringen, som varken socialdemokrater eller miljöpartister förmått attackera. Fisken saknar ägare. Fiskarna ägnar sig bara åt att skörda, men inte åt att så och vårda. I små insjöar kan det ibland se annorrlunda ut, när en ägare kontrollerar hela näringen och planterar ut fisk som kanske kan tas upp av turister, men i havet är bilden en annan. Ingen äger fisken. Det är därför mycket lätt att det satsas för mycket på fiskebåtar och annan fiskeutrustning – om man ska se till hela kostnadsbilden. Det blir ännu värre genom att det finns rikligt med statliga subventioner både från Sverige och EU. Jordbruksubventionerna är en bagatell jämfört med de subventioner som ges till fiskenäringen. För fiskenäringen (och även rennäringen) räcker inte intäkterna till ens halva produktionskostnaden. Underskottet täcks med statliga subventioner.
Det finns alltså goda skäl att på sikt avveckla det svenska fisket, men inte genom fiskestopp utan genom att dra in på subventioner. Varför ska skattebetalarna stå för försörjningen i en näring som inte producerar tillräckligt.
Fisk – som behövs för en allsidig kost – kan vi få ändå. Samtidigt som torskpriserna rusat i höjden på grund av att ingen äger torsken och vi därför fått utfiskning i de stora haven, så har kapitalismen visat sin inneboende styrka när odlad lax blivit en billig basföda, som väl kan ersätta torsken i vår diet. När lax odlas belastas odlaren med de fulla kostnaderna för verksamheten (även om det dessvärre även här finns subventioner), han kan inte leva gott på att fisken saknar ägare i det öppna havet. Men han måste då också vårda tillväxten och skapa gynnsamma betingelser för fortplantningen. Det kommer inga politiska kompromisser mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna att göra. Bara en rejäl dos hederlig kapitalism.