Förra veckan tog vi oss för att prognostisera utfallet i regeringsförhandlingarna, trots att vi inte haft någon särskild insyn i förhandlingarna. Prognosen byggde istället på vår analys av de inblandade partiernas tidigare ställningstaganden. De slutsatser vi drog var ganska träffsäkra. När det gäller a-kassa, arbetslöshetsförsäkring etcetera var vår korrekta prognos att Sverigedemokraternas linje skulle bli den gällande. Däremot hade vi fel när vi trodde att KD skulle få gehör för sin biståndspolitiska linje. Rätt fick vi när det gällde att Liberalernas linje skulle bli gällande, trots att de tre övriga partierna vill skära ned på, public service. Moderaterna och Sverigedemokraterna vann, i enlighet med vårt antagande, framgång när det gäller de många skärpningar av straff, visitationszoner etcetera, till en del på bekostnad av rättssäkerheten. Vi förutsåg också att Sverigedemokraterna skulle få igenom en hel del av sin migrationspolitik.
Vad blev då resultatet när vi kan se hela överenskommelsen?
Låt oss först notera att det så kallade Tidöavtalet bara omfattar ett visst antal punkter. Vad gäller övriga politiska områden är det (frånsett statsbudgeten) frågor som förutses bli lösta av regeringen (alltså utan Sverigedemokraterna). De frågor som tas upp i Tidöavtalet är hälso- och sjukvården, klimat och energi, kriminalitet, migration och integration, skolan, tillväxt och hushållsekonomi. Dessutom finns en ”övrigt”-rubrik, där bland annat public service, abort, kulturpolitik, tjänstemannaansvar, kulturkanon, djurvälfärd, arvsrätt och folkbildning behandlas. På flertalet av dessa områden handlar det inte om konkreta förslag utan om tillsättande av utredningar. När det gäller arvsrätten är det uppenbart att man äntligen upptäckt de tveksamheter som förekommer inom Allmänna arvsfonden, så ett av utredningsförslagen handlar om att ge kusiner arvsrätt (vilket skulle minska de medel som tillfaller Allmänna arvsfonden rejält).
Tyvärr tycks man inom området kriminalpolitik svälja en rad förslag som inskränker på rättssäkerheten och när det gäller public service tycks man i stort sett försvara nuvarande ordning. Inom skolans område står man inte upp fullt ut för det fria skolvalet, även om det kunde ha varit värre. Också inom sjukvårdsområdet andas avtalet en överdriven tilltro till staten som alla problems lösning, trots att det i många fall är staten som är problemet.
Foto: Tidö slott. Pål-Nils Nilsson, Riksantikvarieämbetet.