Grundläggande för EUs beslutsordningen i högtidstalen är subsidiaritetsprincipen. Det vill säga besluten ska fattas på så låg nivå som möjligt, så nära de berörda som möjligt. Bara nationellt viktiga frågor ska avhandlas på nationsnivå och bara frågor som rör hela unionen ska avhandlas på EU-nivå. Så låter det i högtidstalen, men så är det inte alls i praktiken.
Den svenska vargjakten görs till en EU-angelägenhet. Folk i vargbygderna (som inte var några vargbygder för så sent som femtio år sedan då landets vargstam bestod av något enstaka exemplar i Lappland) har länge varit missnöjda med att besluten fattas i Stockholm, långt från vargmarkerna. När en bonde i Värmland som skjutit en varg som höll på att angripa hans får dömdes till fängelse följde värmlänningarna sin hjälte till fängelset. Men nu räcker det inte ens att vargjakten avhandlas i Stockholm. Bryssel driver en bestämd linje i vargjaktsfrågan. Och den ska den svenska regeringen och Riksdagen tvingas följa. Trots att de inte sett en varg i Bryssel på många hundra år (i Stockholm har det i alla fall vid några tillfällen hänt att vargar varit på besök och inom tio mils håll finns det ett par vargrevir).
Frågan om föroreningarna på Hornsgatan i Stockholm görs till en EU-fråga. Förbud mot dubbdäck (ett livsfarligt förbud som kommer att kosta flera svenskar livet varje år – om förbudet efterlevs) påstås vara tillskapat för att Sverige ska leva upp till ett EU-beslut om föroreningsnivån. Den frågan ska inte kunna avgöras av svenskar eller stockholmare, som säkert skulle ha svårt att leva i det förorenade Bryssel, för att inte tala om Aten, Katowice, Bukarest och många andra smutsiga städer.
Sverige har ett undantag i EU-fördraget från förbudet mot snus. I hela EU är det däremot tillåtet med cigaretter, som bevisligen är mycket farligare än snus. Nu arbetar EU på ett nytt tobaksdirektiv, som ska förbjuda smaktillsatser i snus, smaktillsatser finns i princip i allt svenskt snus och har funnits i en del sorter som tillverkats efter samma recept i 150 år (General, Grov, Ettan, Göteborgs Rapé med flera). När snusindustrin upptäckte att det vid så kallad röktorkning uppstod en del farliga ämnen ändrade man på 1980-talet processen till lufttorkning och effekterna på smaken kompenserades med vissa tillsatser. Det är de tillsatserna, men också de tillsatser som funnits i 150 år, som ska förbjudas. Av Bryssel. Det framkom för övrigt igår att förbudet tydligen var förhandlingsbart i form av en rejäl muta till EUs hälsokommissionär, maltesen JohnDalli, som sedan saken avslöjats är före detta kommissionär.
För några år sedan underkändes svenska badplatser som hälsofarliga eftersom vattenkvaliteten inte var testad i mars och april. Det skulle ske tester året om om badplatsen skulle få godkännande från Bryssel. Att många svenska badplatser är isbelagda i mars och april och att det därför inte går att ta några meningsfulla vattenprov och att knapp någon badade förrän i slutet av maj hade naturligtvis inte nått fram till dem som bestämde.
EUs centralisering kryper ibland ner på ännu lägre nivå. När en samfällighetsförening i södra Stockholm skulle upprusta sina lekplatser krävde styrelsen att det enbart skulle ske med av EU godkända lekredskap, som skulle kosta samfälligheten flera tusen kronor extra per medlem. När medlemmarna röstade ner lyxversionen från Bryssel avgick styrelsen och hävdade att den skulle bli skadeståndsskyldig om det skulle hända en olycka med något lekredskap som inte var godkänt av EU…
Det är dags att ta fram subsidiaritetsprincipen på allvar innan minsta lilla beslut först måste gå till Bryssel där de inte känner till förutsättningarna, därför att de aldrig har sett snus, aldrig har sett isgator som kräver dubbdäck, inte förstått att bönder inte kan överleva om fåren blir vargmat och aldrig har sett med vilken kärlek, omsorg och försiktighet svenska föräldrar själva utvecklar sina barns lekplatser.