I en intervju i Svenska Dagbladet klagar försvarsminister Sten Tolgfors på att bara 84 av 977 svenska soldater i utlandstjänst är kvinnor. Han vill att fler av de som gör lumpen i Sverige ska vara kvinnor.
Idag gör 5 030 personer värnplikt på svenska förband, vilket ska jämföras med 10 048 officerare och 6 753 civilanställda! Förra året gjorde 913 tjejer “anlagsprovet” för värnpliktiga, “bara” 722 klarade provet. Främst på grund av bristande fysisk styrka, men naturligtvis också på grund av andra skäl (som ger unga män “frisedel”). Tolgfors lösning är att sänka de fysiska kraven!! För fler kvinnor vill han ha. Det är viktigare än försvarskraft. Hela svenska armén har i år, 2008, 1833 värnpliktiga i tjänst!
Tolgfors tycks inbilla sig att fienden bryr sig om svensk jämställdhetspolitik när den anfaller. Man kanske väljer att bara skjuta med lätta kanoner om det är tillräckligt stor andel kvinnor i det svenska försvaret?
För närvarande diskuteras ytterligare förbandsnedläggningar. Enligt några skisser skulle det bara bli tre arméförband kvar i landet, Boden, Stockholm (Kungsängen) och Skövde. Bara två flygflottiljer skulle bli kvar, Såtenäs (utanför Lidköping) och Ronneby. Det skulle bli en och en halv timmes flygtid från närmaste flygflottilj till norra Sverige (om man drar på i överljudsfart tar bränslet slut snabbt, så då kommer man aldrig så långt).
Det svenska försvaret består snart bara av en utlandsstyrka på inte ens 1 000 man. Det kostar 40 miljarder kronor om året att hålla försvaret igång. Vilket innebär en kostnad per utlandssoldat på 40 miljoner kronor… Finska försvaret kostar ungefär 20 miljarder kronor om året. För det får Finland en mobiliseringsbar armé på 700 000 man. Den svenska armén fullt mobiliserad blir 30 000 man. Så sent som på 1970-talet var det 40 000 man som gjorde grundtjänstgöring i det militära VARJE ÅR. Den mobilseringsbara styrkan var 900 000 man.
Sverige saknar idag försvar. Ett land har alltid en armé, den egna eller något annat lands, sa den kinesiske tänkaren och militärstrategen Sun Tsu för 2500 år sedan. Än så länge har vi ingen främmande armé i vårt land, men vår säkerhet bygger helt på att vi omges av NATO-länder (Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland, Danmark och Norge). Men vi ställer inte själva upp för NATO. Och vi är inte beredda att använda de miljarder vi spenderar på försvaret för vårt eget skydd.
Försvarsledningen bad försvarsdepartementet att få omdisponera anslaget för vapeninköp till verksamhet. Det finns ju föga anledning att köpa vapen om det inte finns folk som kan använda dem. Men svaret blev nej, vapenköpen ska fortsätta, men verksamheten ska dras ner.
Varför ÖB, som uppenbarligen inte anser sig kunna utföra det jobb han har uppdrag att utföra, under sådana förhållanden sitter kvar är en gåta. Lika stor som att en före detta vapenvägrare ska vara försvarsminister. Den gamle försvarsministern, Mikael Odenberg, säger i Aftonbladet: “Blir de här verklighet har vi i stort sett inget försvar kvar”.