I och med att Ungern lovat att ratificera Sveriges och Finlands anslutning till NATO i februari har 29 av 30 länder sagt ja. Enda återstående NATO-medlemmen är Turkiet. Den auktoritäre presidenten Recep Tayyip Erdogan står inför omval i juni 2023 och tycks behöva NATO-kortet för inrikes syften.
Sverige och än mer så Finland behöver medlemskapet i NATO för att skydda landet mot det alltmer aggressiva Ryssland. NATO behöver Sverige och Finland för att fylla igen ett hål i norr och för att stärka sin kompetens på vinterkrigföring.
Vare sig Sverige eller Finland har något större behov av att befinna sig i allians med Turkiet Men Turkiet har inte heller någon större nytta av en allians med Sverige och Finland. Annat förhåller det sig med Norge, Estland, Lettland, Litauen och Polen som alla har stor nytta av ett svenskt NATO-medlemskap. Däremot spelar Turkiet en viktig roll för NATOs ställning i Medelhavsområdet.
Under mellantiden har Sverige fått utfästelser som motsvarar et† NATO-medlemskap (artikel 5) från USA, Storbritannien och Frankrike.
Recep Tayyip Erdogan försöker utnyttja situationen för att vinna egna fördelar inför valet och dessutom fördelar för Turkiet. Det finns all anledning att vara vänlig mot Turkiet för att få dem att ställa upp. Men det skulle gå för långt att ge upp grundläggande svenska värderingar för att tillmötesgå Turkiet, liksom det inte kan vara rätt att öppna för turkiskt inflytande på svensk politik.
Det är dags att leta efter alternativa lösningar, som en förlängning av USAs, Storbritanniens och Frankrikes åtaganden kombinerat med svenska och finska åtaganden mot Norge, Baltikum och Polen. Det kan kännas tröstlöst att leta efter alternativ när sossarna äntligen ändrat ståndpunkt i NATO-frågan. Men Turkiet behöver sättas på plats. Inte bara av Sverige och Finland utan lika mycket av USA.
Bild: Istanbul och Blå moskén. Foto: C G Holm.