För någon månad sedan brann Saluhallen i Uppsala ned. Brandkåren misslyckades totalt med att bekämpa branden. När Katarina kyrka i Stockholm eldhärjades 1990 räckte det inte att brandkåren låg i samma kvarter, kyrkan brann ner och måste byggas upp från grunden. Vid diskoteksbranden i Göteborg 1998 brann 63 ungdomar inne.
I veckan som gick utbröt en kabelbrand i norra Stockholm. Brandkåren kunde inte komma in i tunneln där det brann, och den väktare som skulle komma med nyckeln fastnade i trafikkaoset när trafikljusen upphörde att fungera. Branden – och misslyckandet att släcka den snabbt – fick till följd att 50.000 människor blev utan ström i tre dygn, att tiotusentals anställda (bland annat 10.000 vid Sveriges största och viktigaste företag, Ericsson) inte kunde arbeta och att fyra av de fem stora Stockholms-tidningarna inte kunde tryckas i ordinarie omfattning (tryckningen av begränsade utgåvor flyttades till tryckerier i andra delar av landet). Många företags hemsidor gick ner, eftersom utrustningen där de låg blev utan ström.
Ägaren till elnätet, Birka Energi (dotterbolag till det statliga finska energibolaget Fortum) avslöjar att det finns fler känsliga punkter i Stockholm där en brand eller motsvarande skulle kunna innebära att hela stadsdelar blir utan ström i dagar.
Den 27 december 1983 kunde en brand i en transformator i Enköping göra mer än sju miljoner svenskar strömlösa i fyra timmar – systemen var så konstruerade att de hängde ihop, kopplades om, överbelastades och slogs ut helt även vid ett litet fel.
Fienden fick alltså i veckan ett nytt praktikfall på hur enkelt man kan knäcka Sverige (även om Birka Energi är vänligt nog att hålla hemligt var de övriga attackerna ska sättas in). Och hur lite ansvariga makthavares försäkringar är att lita på. För femton månader sedan inträffade en snarlik brand som veckans några tiotal meter från samma plats (där man genialt nog låtit den ordinarie ledningen och reservledningen gå genom samma kulvert). Och något sådant skulle aldrig kunna hända igen. Men efter femton månader har energibolaget inte fått ändan ur vagnen och genomfört nödvändiga ändringar av systemet.
Sverige består av ett stort antal reglementen och myndigheter som håller efter att reglerna följs. Men aldrig så goda reglementen och aldrig så god regelefterföljelse kommer inte att förhindra att olyckor inträffar. Och olyckor i centraliserade system kommer att få stora följder.
Det behövs mer självständigt ansvar, mer decentralisering och mindre tilltro till att staten ska utfärda regler som gör att det aldrig inträffar stora katastrofer i Sverige. För staten kommer att misslyckas. Liksom alla andra som försöker skapa ett helt felfritt system. Den svenska samhällsstrukturen är sådan att vårt samhälle är alltför sårbart – ganska små händelser kan leda till stora konsekvenser. Moderna och öppna samhällen är sårbara, men de är mer eller mindre flexibla när olyckor och katastrofer inträffar. Sverige saknar den flexibilitet som finns i många andra länder – exempelvis i USA efter terrorattackerna den 11 september.