Vi har tidigare berättat både i Contra och Veckans Contra om fartygen som sänktes av Sovjet eller som försvann med man och allt under efterkrisgtiden. Till exempel Kinnekulle, där båten hittades övergiven, hela besättningen hade lämnat fartyget och middagen stod dukad på bordet. Det och andra fartyg blev antagligen bordade av polacker eller ryssar och svenskarna försvann i fånglägren. Men det är bara från det torpederade fartyget Bengt Sture som man med säkerhet vet att sju av besättningens medlemmar överlevde och fördes till Kronstadt av ryssarna. Det var redan 1942.
I veckan (den 1 februari) publicerade Dagens Nyheter i sin pappersupplaga en artikel om ytterligare ett fartyg, Sten Sture. Sten Sture försvann i januari 1947. Fartyget var på väg från Gdansk till Helsingborg med kol. Som vanligt har svenska myndigheter inte brytt sig om att driva saken, trots att en del talar för att åtminstone några av de 18 ombordvarande kan ha överlevt. Under 1990-talet studerade en rysk-svensk arbetsgrupp de 19 fartyg som försvann i Östersjön mellan 1940 och 1981. Resultatet blev magert, trots att det fanns många trådar att dra i.
Sten Sture hittades på polskt vatten 1997, efter fyrtio år. Kaptenens dotter Kerstin von Seth (som är en av artikelförfattarna i Dagens Nyheter) fick av en slump veta att fartyget hittats, men det var först 2004, efter sju år. Någon riktig undersökning av vraket har inte gjorts. Men polska marinarkeologer kunde konstatera att överbyggnaden saknades.
Polackerna hade tidigare stoppat försök att smuggla flyktingar med svenska fartyg. Blev det inte stopp skulle hårdare åtgärder vidtas. Var det vad som skedde? Som vanligt får UD inte ändan ur vagnen. Det tycks inte spela någon roll att det inte längre sitter en socialdemokrat på chefsstolen i Arvfurstens palats. Och att regeringen i Warszawa inte längre har anledning att dölja den tidigare kommunistregeringens eventuella brott. Inget görs.