Strax före jul upphörde en sex månader lång vapenvila mellan Israel och terroristorganisationen Hamas. Hamas började genast skicka sina primitiva missiler mot Israel igen. Missilerna är primitiva, eftersom de har mycket begränsad målsökningsförmåga. De slår ned nästan var som helst, även om de i stort sett kan inriktas mot ett visst område. Ibland drabbar de byggnader och civilpersoner. Men de allra flesta missilerna sprängs utan att ställa till någon större skada. Men när missilerna är på ingående tvingas befolkningen söka upp skyddsrum (de har 20-30 sekunder på sig). Situationen i många israeliska städer, särskilt staden Sderot, har blivit olidlig. Det kommer nämligen dussintals missiler varje dag.

Under den sex månader långa vapenvilan har Hamas satsat på att bygga upp förrådet av missiler, material smugglas in via tunnlar från Egypten och sedan svetsas missilerna ihop i Gaza.

Hamas är klassat som en terroristorganisation av EU (inklusive Sverige) och USA. Det finns goda grunder för det. Organisationens program innehåller staten Israels utplånande och missilerna skjuts utan urskillning eller förmåga till målsökning mot Israel.

Folkrätten ger Israel rätt att försvara sig mot den som angriper landet. Det har man gjort.

Intressant är att flertalet arabländer i det tysta ställer upp på Israels sida. Det gäller Egypten, Jordanien, Saudiarabien och även den Palestinska myndigheten på Västbanken (som styrs av al-Fatah). De ledande inom arabvärlden inser att Hamas har en destruktiv inverkan på utvecklingsmöjligheterna i Mellanöstern. Det finns dock några aktörer i området som ställer sig bakom Hamas. Dels gäller det det muslimska brödraskapet i Egypten, en extremistisk organisation som i decennier har försökt underminera den egyptiska regeringen, dels Hizbollah, som framgångsrikt lyckats destabilisera Libanon och skaffat sig ett betydande inflytande i libanesisk politik. Men viktigast är att Iran ställer sig bakom Hamas. De ser en möjlighet att skaffa sig inflytande på de arabledarnas bekostnad. Det är särskilt intressant med tanke på Irans ställning som det ledande landet inom shia-islam. Hamas och även det islamska brödraskapet är fanatiska anhängare av sunni-islam. Normalt skulle de här två kontrahenterna vara som hund eller katt. Men när det gäller att skaffa sig ett utökat geopolitiskt inflytande i Iran skyr regimen i Teheran inga medel.

Mot bakgrund av det massiva avståndstagandet från Hamas i omvärlden är det en minst sagt verklighetsfrämmande bild som presenteras i svenska media. Den linje som är helt dominerande i hela omvärlden, inklusive de ledande arabländerna, lyser helt med sin frånvaro.