Inte mindre än fem av Sveriges tjugo ledamöter i Europaparlamentet representerar åsikter som inte kan betecknas som annat än extremistiska.
Värst av dem alla är Feministiskt Initiativ som ser ner på halva väljarkåren, förnekar fundamentala biologiska fakta lovar allt åt alla (utom männen förstås) utan att ägna en enda eftertanke åt alla “gåvor” till medborgarna måste betalas av någon. Dessutom vill FI avskaffa försvaret. Gudrun Schyman som gammal marxist-leninist känner säkert sin Lenin. I Lenins privata bibliotek fanns ett tummat exemplar av Sun Tsus 2500 år gamla mästerverk “Om krigskonsten”. Vid Suns påstående att en land alltid har en armé, den egna eller någon annans hade Lenin för hand antecknat “snillrikt”. När Schyman lyckats avskaffa den svenska armén kommer vi säkert inte att sakna armé i landet. Och det är inte svårt att räkna ut från vilket Schymanskt drömland den armén kommer.
Feministiskt Initiativ beskrivs ibland som nykomling i Europaparlamentet. Så är det inte. Under åren 2006-2009 representerade Maria Carlshamre (numera Maria Robsahm) FI i Europaparlamentet. Hon valdes in i parlamentet som representant för Folkpartiet. Sedan hon dömts för ekonomisk brottslighet krävde Folkpartiet att hon skulle lämna sin plats. Carlshamre vägrade och ställde vid riksdagsvalet 2006 upp för FI. Inför hotet om en formell uteslutning lämnade Carlshamre Folkpartiet och den liberala gruppen i Europaparlamentet men vägrade att ge upp sin plats i parlamentet. Lyckligtvis gjorde hon ingen annan skada i parlamentet annat än att hon spenderade en hel del av skattebetalarnas pengar för att hålla igång ett eget kansli – de liberala sekreterare som skött detta fick sparken och ersattes med en skrivbyrå. Carlshamre åkte ut vid valet 2009.
Vid en genomgång av de politiska partiernas program i www.politicalcompass.org ligger FI överlägset längst till vänster. Det är också det parti som är mest auktoritärt (kompassen klassar den som svarar i två dimensioner – höger-vänster respektive auktoritär-frihetlig) även om skillnaden till tvåan i den dimensionen är mer hårfin. För den som vill se partiernas program inpassade i diagrammet finns det gjort på http://scriptorium.se/josh/wordpress/wp-content/2014/05/Z5quLYd.png
Näst längst till vänster står inte oväntat Vänsterpartiet, som under den gångna perioden delat säng med en rad gammelkommunister i parlamentet i gruppen GUE/NGL. Störst är det tyska kommunistpartiets rester i “Die Linke” och i övrigt förekommer massor med ruggiga typer som till och med har hammaren och skäran i sitt emblem. Den som röstat på Vänsterpartiet säger ifrån att det räckte inte med 100 miljoner mördade fiender till kommunismen, det behövs fler.
Det kanske ska tilläggas att FI väljer att också ansluta sig till GUE/NGL.
De sista tre svenska extremisterna representerar Miljöpartiet. Partiet som en gång var motståndare till EU-medlemskapet, men som nu är de som allra mest vill att alla beslut ska fattas i Bryssel, eftersom de ser Bryssel som ett viktigt redskap för att sätta konstiga utlänningar som inte delar Miljöpartiets politik på plats. Ingen subsidiaritet där inte. Istället drakoniska regleringar som i miljöfrågorna är så bisarra att de riktar sig mot dubbelt så många som offren för FIs politik. Det vill säga mot alla människor och för någon märklig naturande, vars högsta vilja uttolkas av Miljöpartiets verkställande ledning. Miljöpartiet ligger på tredje plats räknat från vänster.
Till dessa fem extremister kommer elva ledamöter som i mångt och mycket slåss för den politik som fördes av Socialdemokraterna på 1970-talet. Som söker sig tillbaka till svunna tider.
Det är bara att tacka Europa för att de inte valt lika konstiga företrädare i Europaparlamentet som Sverige. Även om nog både det ena och det andra landet kan göra Sverige rangen som värsta land stridig, är inte helheten samma skräckkabinett som de svenska ledamöterna.