När integritetsfrågan är uppe till behandling slår sig ofta Sverige för bröstet och stoppar möjligheten till exempelvis integritetskränkande avlyssning. Det kan låta bra i teorin. Men i praktiken är det något helt annat som gäller.
Svenska domstolar har, i motsats till domstolar i många andra länder, fri bevisprövning. Det innebär att domstolen ska pröva vilka slutsatser som kan dras från bevis som läggs fram för domstolen, även om bevisen tillkommit på olaglig väg. I många andra länder gäller att bevis som tillkommit genom olaglig avlyssning inte alls ska prövas, eftersom bevisen i sig är olagliga.
Inte så i Sverige. Det är tvärtom fritt fram att använda vilka bevis som helst och de advokater som gjort invändningar mot användning av enligt svensk lag olaglig avlyssning från Encrochat har avvisats med hjälp av doktrinen om fri bevisprövning (avlyssningen har skett i Frankrike så det finns inga ansvariga för avlyssningen som kan ställas inför rätta i Sverige, eftersom avlyssningen skett enligt annorlunda franska regler).
Nu är en liknande historia på gång genom att FBI har skapat ett nätverk som kallats Anom, som använts på samma sätt som Encrochat. Här är det inte bara fråga om olaga avlyssning (enligt svensk lag) utan också en enligt svensk lag otillåten provokation, eftersom Anom skapats i syfte att kunna avlyssna, det finns inga kommersiella motiv bakom.
Det är bra om skurkar sätts åt. Men det måste ske i laga ordning. Och i Sverige måste rimligen svensk laga ordning gälla. Inte fransk eller amerikansk.
Om avlyssning ska tillåtas vitt och brett ska det ske efter användning av en lag som antagits av Sveriges riksdag. Inte efter en tvivelaktig rättsdoktrin om ”fri bevisprövning” som möjliggör precis vad som helst i strid mot den svenska lagstiftarens intentioner.
Foto: Wavebreakmedia/Mostphotos