Den nya Riksdagen har inte fattat många beslut än. Det viktigaste var valet av statsminister. Stefan Löfven fick vid omröstningen i Riksdagen den 2 oktober 132 röster (socialdemokrater och miljöpartister) av 349 möjliga. Han hade alltså en bra bit kvar till de 175 som behövs för att få majoritet i Kammaren. Men för att vinna en statsministeromröstning räcker det med att en majoritet av Kammaren inte röstar emot. Och det var bara 49 (Sverigedemokraterna) som röstade emot Stefan Löfven. Med det svaga stödet i omröstningen behövs det en hel del fingerfärdighet för att kunna driva en fungerande politik. Enklast för Löfven är naturligtvis att locka till sig 21 vänsterpartister. Då är han uppe i 153. Dessutom var sex socialdemokrater frånvarande vid omröstningen den 2 oktober. Summan skulle alltså kunna bli 159. Fattas dock 16 för majoritet.
Förslagen borde alltså formuleras försiktigt för att kunna finna acceptans åtminstone hos några partier utanför det egna blocket. Så blev det knappast när både Miljöpartiet och Vänsterpartiet fick gehör för några av sina mer extrema förslag, förslag som har stöd från 10-20 procent av svenska folket. Löfven valde att försöka styra utan folkets stöd och hoppas på att tillräckligt många riksdagsledamöter ska lägga ner sina röster för att han ska få igenom sin politik. Men riksdagsledamöter är inte valda för att lägga ner rösterna i viktiga omröstningar utan för att stå upp för sina väljares intressen.
Riksdagsåret har nu kommit fram till en period då många beslut ska fattas. Viktigast är budgetomröstningen den 3 december. Budgeten ska antas i sin helhet i ett beslut. Regeringen har lagt fram ett förslag, Alliansen har lagt fram ett annat förslag och Sverigedemokraterna ett tredje. Inget av förslagen har majoritet i Kammaren. Men ett beslut måste fattas. Det förslag som antas kommer bara att ha en relativ majoritet, få fler röster än de andra förslagen, men inte tillräckligt många för att slå de andra förslagen tillsammans.
Stefan Löfven har förklarat att han avgår om han inte får igenom sitt budgetförslag. Det låter rimligt. Han kan ju inte genomföra en politik som han inte tror på. Ibland beskylls Sverigedemokraterna för att ställa till kaos om de skulle rösta med Alliansen sedan deras eget förslag slagits ut i den första voteringen om vilket som blir motförslag till regeringens förslag. Men Sverigedemokraterna har valts för att representera sina väljare, inte att stödja en vänsterregering (eller alternativt en Allians-regering). Det är så demokratin fungerar och det måste vi acceptera. Det är SD själv som avgör hur de röstar för att leva upp till sina väljares förhoppningar.
Problemet för partiet är att ingen vill tala med dem på allvar. Troligen skulle de vara mycket “billiga” att övertyga om något av de två stora blocken skulle sätta sig ner och diskutera vad de skulle behöva justera för att få Sverigedemokraternas stöd. När ingen har gjort det så får vi troligen vänta till omröstningen innan vi vet hur de kommer att rösta.
Alliansen är uppenbarligen inte beredd att ta över regeringsansvaret under rådande parlamentariska läge. Även om deras budgetförslag skulle vinna.
Socialdemokraterna talar visserligen inte med Sverigedemokraterna, men de pekar nu på några viktiga punkter i det egna budgetförslaget som stämmer överens med Sverigedemokraternas valplattform. Det mesta handlar om mer generösa socialförmåner. Men Sverigedemokraterna vill finansiera sina ännu mer generösa förslag genom minskade kostnader för invandringen – Socialdemokraterna vill ordna finansieringen med högre skatter. Vissa punkter i Socialdemokraternas locktoner är dessutom rätt genomskinliga, som att regeringens budgetförslag innehåller en reduktion av skatterna för pensionärer (något som också Sverigedemokraterna är för). Samtidigt som förslaget innehåller den reduktionen innehåller den också en höjning av arbetsgivaravgifterna för personer över 65 år som är större än sänkningen av den direkta skatten för pensionärer. Summan är höjd skatt för äldre. Något som Sverigedemokraterna genomskådat.
På sitt sätt för ju dock Socialdemokraterna nu en dialog med Sverigedemokraterna genom att förklara hur Sverigedemokratiska förslagen i budgeten är. Sverigedemokraterna besvarar locktonerna genom att säga att de nog skulle kunna rösta för en Socialdemokratisk budget, om den inte var full med miljöpartistiska och vänsterpartistiska förslag. Men inte ens Sverigedemokrater och Socialdemokrater får ihop egen majoritet. Det skulle stanna vid 162 röster, visserligen mer än regeringens nuvarande 138 (159 med Vänsterpartiet inräknat).
För att få politiken att fungera under den kommande valperioden behövs öppenhet för blocköverskridande samtal. Och samtal med Sverigedemokraterna. Annars kommer en regering att försöka styra landet utan folkets stöd.