Strandskyddslagstiftningen har kommit i fokus sedan landshövdingen på Gotland, miljöpartisten Marianne Samuelsson, trampat i klaveret och sagt att en framgångsrik företagare, Max Hansson, självklart bör få dispens från strandskyddsbestämmelserna för att han gjort så stora insatser för Gotlands näringsliv. Sedan har hon gjort några andra olämpliga uttalanden. Det slutade med att hon fick sparken som landshövding. Något som är ganska unikt. Landshövdingarna sitter normalt säkert under sitt sexåriga förordnande eller under de sex- eller treåriga förlängningarna av förordnandet.
Marianne Samuelssons handläggning av dispensen för Max Hansson förtjänar klander. Det handlar av uttalandena från Samuelsson, som av en nitisk tjänsteman i smyg spelades in på band, om en specialbehandling av Hansson för att han varit så framgångsrik som arbetsgivare. Men sett i ett större perspektiv var det inte fråga om någon specialbehandling. 95 procent av ansökningarna om dispens beviljas. Det är alltså avslagen som är undantag.
Men det finns ett gäng byråkrater som gör det bästa för att driva tillämpningen av de hårda strandskyddsreglerna till sin spets. Till men för markägarna och till men för samhällsutvecklingen. De är samhällets och medborgarnas fiender, som dock har god hjälp av en rigid och ägarfientlig lagstiftning. Vi har ett exempel på när byråkraerna sade nej till ett bygge i skogen med hänvisning till strandskyddet. Området var nästan otillgängligt för allmänheten. Enskilda och avlysta vägar var enda sättet att komma dit. Antalet besökare per år kunde räknas på ena handens fingrar. Men området låg nära några små skogstjärnar. Trots att det var rena obygden hade stranskyddet på platsen utvidgats till 300 meter och på grund av sjöarna fanns det bara ett byggtekniskt mycket olämpligt hörn på några hundra kvadratmeter av den 30 heltar stora gården som kunde godkännas av myndigheterna.
Strandskyddslagen är en allvarlig inskränkning av den privata äganderätten. Exemplet med dispensen på Gotland visar att den inte fungerar på ett rimligt sätt.
Till och med en miljöpartist som Marianne Samuelsson tycks ha insett att lagen inte fungerar i praktiken. Visst är det rätt att ge henne sparken för myndighetsutövningen. Men än mer rätt vore att avskaffa strandskyddslagen.