Pär Ström har sammanställt en skrift med titeln “Storebror tar fram munkaveln” (utgiven av Den Nya Välfärden, se vidare http://www.dnv.se). Han tar upp de alltmer märkbara kraven på statligt styrd filtrering av internet.
I diktaturländer som Kina och Iran är filtrering en självklarhet. “Falun” är till exempel ett strängt förbjudet ord för kinesiska internetanvändare (det går inte att få fram uppgifter om staden “Falun” i Kina, men “Falu rödfärg” går bra, det kineserna vill stoppa är information om den andliga rörelsen Falun Gong). “Sex” är ett förbjudet ord i Iran och då kollas hela innehållet på en sajt – bara svenska sajter som inte använder räkneordet “sex” med bokstäver är alltså fritt tillgängliga i Iran. Pär Ström intresserar sig dock i skriften inte särskilt för diktaturländerna. Där är det hela systemet som måste bytas ut – inte enbart internetfiltreringen.
Det anmärkningsvärda är att det finns eller diskuteras internetfiltrering i ett stort antal demokratiska länder. I Finland är en sajt som har en förteckning över spärrade barnporrsajter förbjuden – trots att ett av motiven för att publicera listan är att kritisera att listan innehåller sajter som inte har med barnpornografi att göra. I Danmark är det förbjudet för internetföretag att koppla upp till The Pirate Bay och även den ryska sajten allofmp3.com, som innehåller musik. I Belgien har en domstol ålagt inetrnetleverantören Scarlet att ta bort allt upphovsrättsskyddat material. I Frankrike har myndigheterna tvingat Yahoo att ta bort länkar till sajter som säljer nazistiska föremål (till exempel medaljer). VDn för det svenska börsnoterade spelbolaget Unibet, Petter Nylander, fängslades 2007 i Nederländerna och utlämnades till Frankrike för att bolagets sajt var tillgänglig på internet i Frankrike. I Tyskland är nynazistiskt material bortfiltrerat och inför hot om lagstiftning filtrerar alla tyska internetleverantörer “frivilligt” bort material som är “olämpligt för minderåriga”. I Storbritannien har myndigheterna lyckats få åtminstone en internetleverantör att ändra prioriteringerna i sökningarna om någon söker på ordet “suicide” (självmord). I Sverige föreslogs nyligen spärr för uppkoppling till utländska spelbolags sajter (en del av sajterna är svenskägda och svenskspråkiga, men drivs på exempelvis Malta, där spellagstiftningen är mer liberal). I Turkiet spärras cirka 850 sajter, bland annat The Pirate Bay, bloggvärden wordpress.com (där Contra-medarbetaren Tommy Hanssons blogg finns) och professorns och ateisten Richard Dawkins religionskritiska sida.
Det är ingen svårighet att gå runt filtreringsspärrarna för dem som har någorlunda goda internetkunskaper genom anonymiseringsservrar – Ström anger URL till elva sådana anonymiseringsservrar i sin skrift – eller “open DNS”. Men likafullt blir det alltmer fantasifulla krav på filtrering för olika “behjärtansvärda” ändamål. Barnporr må vara det mest behjärtansvärda motivet, men av dem som arbetar för andra filtreringskriterier ses barnporrfilter bara som en murbräcka för att bryta igenom den mentala spärren mot censur. De danska advokater som lyckades stoppa allofmp3 och Pirate Bay har uttryckt sig lyriskt om just barnpornografi. Den är det redskap de behöver för att få politiskt gehör för mer allomfattande censur.
I Sverige har en justitieminister en gång handgripligt ingripit för få en sajt (Sverigedemokraternas) att ta bort material som var kritiskt mot islam (en karikatyrteckning). Det var visserligen det sista den justitieministern gjorde i tjänsten. Men det var för att statsministern då hette Göran Persson. Hade statsministern hetat Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin talar det mesta för att justitieministern med framgång kunnat genomföra olagliga ingrepp i yttrandefriheten.