Det finns en konsekvent och principiellt klar linje i den nya regeringens politik. Arbetslinjen ska slås sönder och vi ska istället ta många steg tillbaka till bidragssamhället. Sysselsättningen kommer att sjunka och de som trots allt står för den sysselsättningen kommer att tvingas betala mer i skatt för att försörja dem som hamnar utanför arbetsmarknaden. Men de som hamnar utanför arbetsmarknaden kommer inte att kallas arbetslösa. Staten ska producera en låtsassiffra om arbetslösheten, en siffra som mycket väl kan sjunka, samtidigt som sysselsättningen går ned och den riktiga arbetslösheten går upp.
Se här.
Först vad som har hänt under de gångna åtta åren. Sysselsättningen har ökat med mellan 300 000 och 350 000 nya jobb. Sysselsättningsgraden (antalet sysselsatta i förhållande till hela befolkningen mellan 20 och 64 år) nådde i somras för första gången i historien över 80 procent. Förtidspensionerna (det som nu kallas sjuk- och aktivitetsersättning) har minskat från 555 000 till 365 000 personer. 190 000 personer som den förförra (röda) regeringen genom tvivelaktig bokföring trollade bort från arbetslösheten, de som tillhörde den här gruppen 2006 är nog i flertalet fall ålderspensionärer idag, men det fantastiska är att den här gruppen inte har fyllts på med nya, de har istället kunnat få jobb!
Arbetslösheten har hållit sig kvar på en hög nivå, kring 7 procent, trots den ökade sysselsättningen. Anledningen till det är att arbetslösheten mäts i förhållande till dem som söker arbete, inte i förhållande till befolkningen. Genom att fler och fler sökt arbete, för att de sett att det finns chans att få ett arbete i en del fall, och för att de sett att det inte längre går att leva på bidrag i andra fall (förtidspensionärerna bland andra). Till de arbetslösa räknas även exempelvis studenter som letar efter ett extraknäck på helgerna, den faktiska arbetslösheten är något lägre än den officiella siffran, ungdomsarbetslösheten är mycket lägre än den officiella siffran.
Följande andra frontalangrepp på sysselsättningen står den nya regeringen för:
-dubblad arbetsgivaravgift för ungdomar under 25 år
-särskild löneskatt för personer över 65
-höjd marginalskatt i de inkomstskick som är särskilt känsliga när det gäller extra arbetsinsatser
-högre energiskatter, vilket försvagar konkurrenskraften för Sveriges energiintensiva basindustrier (massa- och pappersindustri, stålindustri)
-eventuell nedläggning av Bromma flygplats hotar jobben i de delar av landet där näringslivet är beroende av goda kommunikationer med Stockholm (Bromma har över 2 miljoner passagerare per år och Arlanda är fullt under de viktiga morgon- och kvällstimmarna då dagsresande till och från Stockholm normalt sker)
-stopp (åtminstone tillfälligt) för landets största infrastrukturprojekt, som ska sysselsätta tusentals personer under byggtiden direkt och därutöver mångdubbelt fler i den industri som levererar material och de företag som tillhandahåller konsulttjänster med mera
-utredningen om vinststopp i välfärdsföretagen, det blir omedelbart investeringsstopp i en viktig näringsgren och därmed inga nyanställningar med bättre löner i en kvinnodominerad låglönebransch
Med kirurgisk precision inriktar sig den nya regeringen på att driva upp arbetslösheten, istället ska man skapa konstgjorda jobb på skattebetalarnas bekostnad, tanken är att många ska känna tacksamhet för låtsasjobben och rösta på S vid nästa val.