Efter valfiaskot meddelade Mona Sahlin sin avgång. Men först kämpade hon emot och försökte hänga kvar. Men situationen blev ohållbar. Valförlusten var till stor del beroende av Mona Sahlin personligen. Hon saknade både ryggrad och förtroende hos allmänheten. Allmänt har hon ansetts tillhöra “högern” inom partiet, men när det kom till beslut var hon varken höger eller vänster, hon var en vindflöjel.

Efter Mona Sahlins aviserade avgång skulle man ha kunnat tänka sig att det skulle utkristalliseras några kandidater till partiledarposten. Men det har knappast skett. Till kulturen inom partiet hör nämligen att säga att man inte är intresserad, till dess att man blir kallad. Hela debatten om ny s-ledare skjuts därför undan till rum med stängda dörrar. Och just nu finns det inga ledande profiler, istället mer än ett dussin halvportioner.

Men det finns en s-organisation med en helt annan kultur. Där man tagit heder och ära av varandra och fuskat friskt med medlemstalen för att vinna inflytande åt den egna falangen. Där man öppet slagits om posterna och trakasserat förlorarna. Det är SSU.

Och även den här gången är det gamla SSU-are som är tänkbara partiledare för moderpartiet. Men de vågar inte riktigt leva upp till den egna SSU-kulturen. Den har ju nu nästan försvunnit i takt med att SSU tappade 90 procent av sina medlemmar, sedan revisorer började granska vilka som verkligen betalt sin medlemsavgift.

Men lite av den gamla SSU-kulturen smyger fram. En artikel i Norrländska Socialdemokraten igår sammanfattar den nya smutskastningen av partikamraterna som tar alltmer fart. Det hela började på sitt sätt med att ingen i riksdagsgruppen ställde upp för att ha en generös tolkning av reglerna kring ledighet när Thomas Bodström ansökte om sådan. Inte en enda i riksdagsgruppen lyfte ett finger för Bodström. Därmed hade man blivit av med en tänkbar partiledarkandidat. Förra miljöministern Lena Sommerstad har gått till frontalangrepp mot en annan partiledarkandidat, Thomas Östros, på sin blogg. Andra har gett sig på Veronica Palm (Harald Ullman i Aftonbladet), Niklas Nordström, Mikael Damberg och Ibrahim Baylan. Alla mer eller mindre seriösa partiledarkandidater. Det blåser ibland rejält, särskilt i anslutning till PR-byrån Prime, där en hel del socialdemokrater arbetar. Att arbeta med PR är fult och att hjälpa någon att skriva artiklar är ännu fulare.

Vänsterkrafterna tvekar inte att hugga till med det fulaste de vet, Svenskt Näringsliv (som anlitat en del socialdemokrater för att få veta mer om vart s-politiken skulle leda i frågor som är av betydelse för företagen). Högerkrafterna har ett ganska stabilt eget nätverk (de var de som tog hem ordförandevalen i SSU för det mesta), som kan mota bort vänsterfalangen. Men vänsterfalangen kan bygga vidare på förankring i vänsterorienterade fackförbund (främst sådana med rekrytering i den offentliga sektorn, fackförbund verksamma i det privata näringslivet brukar ha en mycket mer realistisk syn på ekonomi och politik). Och de vänsterorienterade fackförbunden kunde tvinga en “högermänniska” som Mona Sahlin att föra vänsterpolitik som hon inte ens själv trodde på.

Cirkusen inom det socialdemokratiska partiet kan fortsätta fram till den extra partikongressen. I bästa fall kan det leda till att partiet skrumpnar ihop ännu mer. Men det finns två viktiga reservationer vi måste göra innan vi slår klackarna i taket. Den ena är att Alliansen knappast har någon politisk vision de heller, de vann valet helt på att alternativen hette Mona Sahlin och Lars Ohly. Den andra är att det trots allt dyker upp någon som kan sy ihop resterna av S-partiet. Partiet har en hundraårig tradition av starkt centraliserat ledarskap. Den kulturen sitter i väggarna och risken finns alltid att någon av de nu aktuella B-kandidaterna faktiskt visar sig hålla måttet. Då kan det bli ett snabbt återtåg. Glöm inte att Alliansen sågs som nästan chanslösa till omval under de tre första av de fyra åren i förra mandatperioden. I dagens samhälle svänger sympatierna snabbt. Vi kan inte förutsätta att S-partiets fiasko av idag faktiskt kommer att hålla i sig hela mandatperioden.