Den 16 december förra året lämnade Registernämnden en rapport till regeringen angående “Personalkontroll” under perioden 1969-1996. Startåret är valt för det var då som det fattades ett offentligt beslut om att säkerhetspolisen inte längre fick upprätthålla något åsiktsregister. Detta under en tid då ett flertal organisationer förklarade att de med våld ville störta den demokratiska samhällsordningen.Bland andra författaren till dessa rader uppbragtes över det ansvarslösa i att inte hålla kontroll på dem som med våld ville införa diktatur. Det tog sig bland annat uttryck i en motion till Moderata Ungdomsförbundets distriktsstämma om att åsiktsregistreringen skulle bibehållas. Detta var nu inte en politiskt korrekt åsikt och distriktsstyrelsen med sedermera statsrådet Geoorg Danell som ordförande förfasade sig och förslaget avslogs. Under stämmoförhandlingarnas gång blev jag diskret kontaktad av en person som jag inte kände igen, som förklarade att mitt förslag var onödigt, eftersom saken ändå sköttes på det sätt som jag önskade. Smussel och skumrask alltså. Och offentliga uttalanden rakt emot det som var verklighet.
Så småningom fick även allmänheten veta att “förbudet” mot åsiktsregistrering bara avsåg polisen och inte militären. Dessutom drev socialdemokratiska partiet en omfattande egen verksamhet finansierad över försvarsdepartementet (IB). Saken avslöjades några år senare, men under hela tiden drev det officiella Sverige linjen att åsiktsregistrering inte förekom.
Idag vet vi bättre. Enligt Registernämndens rapport har det ända till hösten 1998 funnits organisationer, som av SÄPO ansetts så farliga att ett aktivt medlemskap i sig räckt för en registrering. Då var det inte åsiktsregistrering, utan registrering av säkerhetsrisker, som blev säkerhetsrisker genom att uttrycka sina åsikter. Sista organisation att bli avförd från listan var KPML(r). Men det var hela tiden politiskt korrekt att förneka verkligheten.
En annan intressant sak i Registernämndens rapport är att det mellan raderna kan läsas att det finns fler register än det stora registret, som är underkastat restriktioner. Nämnden konstaterar nämligen att SÄPO i stort sett skött registreringen på det sätt som föreskrivits. Men utöver registreringarna finns det “arbetsanteckningar” och “arbetsanteckningarna” är sådana att de inte anses tillhöra registret förrän någon blir registrerad enligt de hemliga regler som funnits. Det har dock varit fullt möjligt att ta fram “arbetsanteckningarna” för en person som inte varit registrerad och sedan väl en registrering skett komplettera registret med det som tidigare var arbetsanteckningar. Alla normala människor skulle betrakta arbetsanteckningar som kan hanteras på det sättet för just ett register. Men det gör inte Registernämnden, eftersom det då antagligen förekommit en mängd olagligheter.
Vidare framgår det, som vi tidigare kunnat läsa om i Veckans Contra, att bland de organisationer som registrerats fanns antidemokratiska organisationer som med våld ville störta den demokratiska samhällsordningen, som till exempel KPML(r) och Nordiska Rikspartiet. Men där fanns också demokratiska organisationer som var motståndare till den då officiella utrikespolitiken. Registrering användes alltså för att hålla koll på den demokratiska oppositionen. Vi syftar här på Demokratisk Allians, som samlade människor som var motståndare till Sveriges prokommunistiska Vietnampolitik. Den som var motståndare till Palme blev alltså registrerad av SÄPO.
För övrigt kan noteras att det funnits andra register som kontrollerats direkt från kanslihuset. Här ett exempel på hur de hemliga registren kan användas. En av Contras medarbetare arbetade under andra halvan av 1980-talet på Saab-Scania i Linköping. En dag läste han en debattartikel av en opolitisk tjänsteman vid Utrikesdepartementets handelsavdelning, där denne förklarade vikten av att behålla regleringar av importen av tomater, så att priserna inte skulle bli för låga. Contra-medarbetaren skrev ett privat brev till utrikesminister Sten Andersson (med kopia till den aktuelle tjänstemannen) och frågade varför det fanns tjänstemän vid departementet som arbetade för att artificiellt höja livsmedelspriserna, när det borde vara ett allmänt intresse att hålla ner dem. Svaret lät vänta på sig, men det kom på ett lite oväntat sätt. Departementet kontaktade VD för en näringslivsorganisation, som i sin tur kontaktade vice VD på Saab-Scania och meddelade att det fanns kritik inom regeringskansliet mot att en medarbetare på företaget hade synpunkter på svensk tomatimport. När Contra-medarbetaren kontaktade direktören i näringslivsorganisationen meddelade denne att åsikterna till honom framförts informellt under hand och att det var alldeles uppenbart att de hade använt det hemliga register över politiska motståndare som socialdemokraterna hade för att ta rätt på vem brevskrivaren var och sannolikt också vem som var hans arbetsgivare. Det bör tilläggas att staten i form av försvaret var Saab-Scanias i särklass största kund. Direktören pekade särskilt på förhållandet att partiet skötte det som skulle varit olagligt inom statsapparaten, men att tjänstemännen inom staten (åtminstone på politiskt känsliga poster) fungerade såväl åt partiet som åt staten. Förfarandet JO-anmäldes, men JO visade sig som så många gånger förr vara tandlös. Det blev vare sig någon ordentlig utredning av saken eller ett kritiskt uttalande.
Det kanske ska tilläggas att de kritiserade restriktionerna på importen av tomater sedan länge är avskaffade helt i enlighet med Contra-medarbetarens önskemål.